motherfakka

2008-11-16T16:57:00.000+01:00

Episkt:

2008-11-10T19:07:00.004+01:00

Det här med bloggar är svårt. Som ett semi-liv på nätet som ska ge lagom mycket av sig själv men ändå gärna med en twist. Det värsta är nog ändå det beroendeframkallande aspekten av det. Att skapa ett nytt beroende är inte unikt men det är sällan ett beroende blivit så socialt accepterat som just bloggen. Det är ett sätt att hålla koll. Koll på något så viktigt som vad din granne hade på sig när hon åt rotmos med sin mamma i morse. Det är viktigt och på riktigt.
Eller så kan man göra som jag och uppdatera varje halvår. Undra vilket som är mest patetiskt.

2008-03-04T16:38:00.004+01:00

Så. Nu har jag knäckt nöten som världspsykiatrin har väntat på. Så ut med långa antideppressiva behandlingar och elchocksterapier. Ut med läkarintyg och Ritalina. Och in med, håll i er här kommer det. Städning. Det låter banalt och det är det oxå. Men efter ha rensat min lilla etta på ungefär en sopsäck skräp och två sopsäckar tvätt så kan jag bara leende konstatera att endorfinerna flödar som aldrig förr. Synapserna står som vidöppna trumpeter som skriker ut sina fanfarer till de olika receptorerna. Så Gunnar Bergström vad säger du nu? Jag vet vad jag säger iallfall. Bränn FASS.

2008-03-03T22:34:00.003+01:00

Den lilla svarta har blivit stor nu. Jag brukar kalla henne för det. Det fanns en tid då jag kunde hålla henne i schack. Relativt enkelt till och med. Det kunde räcka med att springa, spela fotboll, fika med en vän eller annat som gör pöbeln lycklig för att slippa tänka på en kall pistolpipa som ger en varm känsla i bröstet. En gång i tiden tillhörde jag dem. Nu är det inte lika enkelt. Jag brukar fundera om jag gått över strecket och gett henne för stort utrymme. Lekt med henne tills hon blivit ett monster som är okontrollerbart. I en mediavärd är hon eftertraktad för att kunna skapa. I verkligenheten är det ungfär lika sexigt som min fördetta frivårdsinspektör. Nu finns det nog egentligen bara två utvägar. KBT eller en praktikplats hos en likhämtare. Skillnaden kanske är mindre än vad man tror.

2008-02-05T20:35:00.000+01:00

När en våg drar sig tillbaka så lämnar den oftast en släkting bakom sig. Ett litet skum som ligger kvar. Som inte fick följa med de stora killarna tillbaka ut till havs. För att inte bli alldlles för pretantiös nu och behålla nån form av värdigthet utan att ramla in i massa skolgårdsrefrenser och skaldjurtallrikar så nöjer jag mig med att bekräfta att ofta så är det så att det som är kvar när pöbeln dragit vidare som är det mest interessanta. Och att min mage är på ungefär samma känslomässiga stadie som den där skummetaforen. Tror jag behöver mer krillolja. Eller kanske bara en kram. Eller mer av allt. Gift som gift liksom.

2007-09-28T23:45:00.001+02:00

Jag är hungrig,
jag mår illa,
jag vill inte äta,
jag måste ha mat.

2007-08-27T16:29:00.000+02:00

I helgen råkade jag hamna på någon form av konstutställning. Det är rätt dassigt i vanliga fall tycker jag, förutom att det kanske finns nån trevlig konstbrud som man kan spela djup inför. Det gjorde det inte här. Däremot en japansk performanceartist som synes på bilden gjorde olika konster med sin nakna kropp samtidigt som hon hade ett UVljus som penetrerande hennes skal. Rätt mycket som mitt 90tal med andra ord vilket gjorde att min identifikation genast gjorde sig påmind. Det skulle nog vara rätt skönt att ligga och åla omkring i den där kokongen. Tillbaka till livmodern helt enkelt. Fuck you Kodak. Här har du ett riktigt moment. Moment 22.

2007-08-15T22:27:00.000+02:00

Eftersom jag ogärna sätter mig i situvationer som är nya och därigenom inte lär mig så mycket (förutom olika porrsidor tänkte jag skriva här men det är en lögn, jag har varit in på samma sida i två år nu) så hamnar jag inte i så många olika sammnhang. Det blir kaffe på ungfär samma ställe, flashiga t-shirtar för 500 kr st som vägrar hålla passformen och fylliga frisörskor. Nu har jag dock gett mig ut på okända jaktmarker. Tennis. Jag suger på det och jag hatar att jag gör det. Nu skulle jag kunna hålla en lång utläggning om att det inte går att vara bra på något man gjort 6 gånger. Jo. Det. Går. Jag har ju fan haft bollkänsla. Det här är inte samma sak. Lägger man till min fåfänga på det här som att jag aldrig skulle stå i nån sunkig förort och öva för att långsamt bli bra så inser även ni att jag har ett problem. Det betyder också att man får smaka. På Robins röv. Eller rättare sagt auran av honom. Vet ni hur hårt fanstyget servar? Inte jag heller men jag hade inte velat stå naken framför så mycket vet jag. Det är såklart Robin Söderling jag pratar om och såklart skulle han ha banan bredvid våran. Ni vet att mellan många tennisplaner sitter det staket och nån halvtransparant reklamslogan. Det gjorde det inte här.
För att sammanfatta förnedringen kort. Jag skulle inte gråta om hans högerskadade arm inte läkte till nästa ATP. Jag vill ju bara få magrutor så jag skulle få ligga mer. Det här ingick inte i dealen.

Jerker-Teknologick(feat Biggie Smalls)

2007-08-13T00:17:00.000+02:00

Det kryper nått skit i min nacke och jag kan inte riktigt bestämma vad det är. Ofta så är det bara som en liten rysning men ibland tar det sig bisarra uttryck. Om man tänker på nått riktigt äckligt eller njutningsfullt så reser sig ju ofta nackhåren men det här är som någon drar en sån där dammvippa från TV-shop över nacken. En fladdermus på pinne kanske. Härom veckan hade den lilla bastarden tagit sig in mellan mina kuddar. Om den satt på en pinne hann jag aldrig ta reda på eftersom jag flög ur sängen för att tända lampan. Såklart hade den hunnit dra innan jag hann se den. Dom är listiga de där små. Man vet att de finns och att de aldrig är borträknade men de vill inte riktigt visa sig. Som tomten. Eller jesus. Men det är lika bra att de håller sig borta. Annars kan man ju börja tro på dem.

2007-07-19T17:40:00.001+02:00

Jag är ju som sagt ingen Mp3 blogg. Tyvärr kan jag känna ibland men det finns människor som gör det där mycket bättre än mig. Ibland är det dock svårt att hålla sig när man snubblar över något bra. Som nu. Håll utkik.

Arrows-Falling from heaven.
Arrows-Narrow escape.

2007-07-18T23:16:00.000+02:00

När slutade vi tro i Sverige? Kan inte nån berätta när den här övergången från kristendom till nutid ägde rum? Det kan väl inte vara så att allt hänger på att vi är moderna. Vad ersatte vi det med?

2007-07-16T01:35:00.000+02:00

Klockan är nu 01:37 och jag sitter med jobbångest. Från att ha sovit till 13-14 på dagarna så ska man återställas till ett socialt monster som funkar i både telefonsvararmiljö och kan fylla nån form av funktion på ett socsamtal. Tänk om jag kunde leva i min mentala festivalyra för alltid. Vad värdelöst. Härom kvällen ringde en vän till mig. Han sa att under tiden jag bott hos honom så hade han upplevt mig som rastlös och splittrad. Jag känner själv att jag behöver minst ett par rejäla adrenalinpåslag om dan vilket såklart gör mig trött och splittrad. Det är faktiskt en underbar drog på många sätt. Den fyller de basala drogkraven som att slippa känna och tänka för mycket. Tro att man sysslar med något viktigt. Men samtidigt så gör den dumma saker. När man tar amfetamin tex så reagerar kroppen på ungfär samma sätt som under adrenalinpåslag. Kuken krymper, hungern försvinner och pupillerna gör sig beredda på att ta in alla intryck 360 grader. Rent köttsligt så befinner man sig i ett katastrofläge. Det är som att stå på Estonias reling fast kanske 24 timmer i sträck. Om man förstår det här så förstår man även att adrenalin är utmärkt att knarka på. Jag kommer ihåg en gång när Micke drack en ampull adrenalin och ställde sig på en cykel. La i högsta växeln och trampade. Ovärt.

Jag är dock glad att han ringde för nu vet jag att det finns nån som bryr sig och då kanske det ändå är värt allt. Vem behöver inte få sin världsordning omkullkastad med jämna mellanrum. Inte jag kanske men resten av er människor. Få hål på bubblan och fylla sin äckelfärgade horisont med lite färg. Fan jag börjar nästan längta till jobbet.

2007-07-09T21:42:00.001+02:00

Du var vacker trots att du var svart. Det ironiska är att när du kom till min lägenhet så var det förmodligen för att du kände ljuset och värmen. Och ville ha mer. Istället fick du en gaffel rakt igenom dig och jag såg på när du dog. Sprattlade paniskt på min musmatta. Sedan försökte jag ge dig till hunden men han ville inte äta upp dig. Fan vad jag behöver dig. Ljus och terapi.

2007-07-07T23:37:00.002+02:00

Det finns olika sätt att förhålla sig till sin omgivning men hur ödmjuk man än är så finns det nog ingen som med sunt förnuft kan säga sig tycka om att vara underlägsen och förtryckt. Kanske möjligtvis kan gå med på att det är skönt att få sin världsbild söndersparkad av onda ormskinnsboots ibland.Ur något trivalt som en söndersliten själ kan det födas något vackert. Något nytt. Kanske även att Bosse tycker att det kan vara mysigt att bli penetrerad av en univeritetssutdernade som vill dryga ut kassan men då är det dock självvalt. För Bosse vet att på måndag när han kommit ut från sitt hyrda hotellrum med vaselinet forfarande glittrande vid byxlinningen så kan han trycka ner en hel skog av uppstudsiga kontorsflickor och kanske till och med lägga portionssnus i akvariumet på kontorslandskapet. Självvalt var nykelordet. Nej glöm det. Kontroll är ett mer passande. Så länge en människa har kontroll så är det bra. Om det så är på bekostnad av andra so be it. En vän hade ett bra utryck för det här. Lagom översitteri. För att vi inte ska blanda ihop saker så betyder det i korthet att så länge man själv känner kontroll över en situvation är det lätt att vara ödmjuk och förstående. Men bara då. Känn dem lite på pulsen så får ni se vad jag menar. Eller er själva.

2007-07-05T23:37:00.000+02:00

Hej. Det var länge sen. Det kom lite emellan. Fest. Nykerhet. Lars Wienerbröd. Manipulation. Det är det senaste för övrigt. I raden av mycket annat. Ett sätt att manipulera är att skriva på ett speciellt sätt för att locka fram känslor. Det är bra för utan det hade det inte funnits duktiga skribenter och författare. Jag har märkt att det är bra för mitt bekräftelsebehov att skriva på ett visst sätt. För då får man de reaktioner man vill ha. Eller om man kanske vill ha skäll någon dag. Bara att breda ut smutsen så kommer de. Fördömanden och kaststjärnor. För övrig är jag hundvakt.

beastie boys - intergalactic body in the thames july 4th tivoli edit.

2007-06-12T21:51:00.001+02:00

Paniken växer för varje steg och jag känner att gråten bränner under ögonlocken. Inte visa. Vara stark. Den lilla kattleksaken plingar mot marken och trots den vackra sommarnatten känns döden väldigt närvarande. Jag ser för mitt inre krossade ben, hål i backen som slukat dig och grävlingar som snabbt har tagit slut på ditt lilla liv. Jag tänker i min fullblommande egoism och ivrigt påhejdad av GADen att jag skiter i dig egentligen. Jag vill bara att ingen ska se mig som den fullkomligt glömska idiot jag är. Se mig som en äcklig luffare som inte klarar ansvar. Det är inte vad de säger, det är vad de tänker. Det påminner mig om när vi band Fredrik vid ett träd som liten och tryckte upp ett par damtrosor i hans ansikte. Samvetet fanns där. Jag var elak men känslan av att mamma skulle få reda på det och hur arg hon skulle bli var 1000 gånger större än känslan av att jag skadade någon. Karva i någon.

Svea springer i panik runt våra ben. In i vedhögen. Ut på åkern. Hon söker sitt barn som hon uppfostrat och tagit hand om. Hon letar. Inget ger henne ro förren hon vet. Vi ger upp. Går in. Åker hem. Svea springer.

Jag drömmer och vaknar. Om och om. Varje gång jag hittar honom sätter jag mig upp i sängen och inser att han fortfarande är borta. Ansvar dyker upp. Ansvar dyker ner. Jag ringer henne. Redo för en verbal halshuggning. Den uteblir. Det är inte vad de säger, det är vad de tänker.

Jag ger upp.
Vi hittar honom. Jag bryr mig inte.
Som vanligt och du skrattar mig rakt i ansiktet. GOD eller GAD. Kalla dig vad du vill. Det gör lika ont.

2007-06-07T22:48:00.000+02:00

Här är en video jag gjorde för ett tag sen till Dibaba. Kolla även in hans sidoprojekt Dada-Life som är fett.

2007-06-05T14:02:00.000+02:00

Tänk om jag vore smart. Tänk om jag vore medelklass. Tänk vad säker jag vore på min sak. My cause. Nu är jag iofs alla ovanstående förutom smart om man med smart menar akademisk utbildning. Där slåss jag med valfri grundvuxklass. Och har ungfär samma intressen om man får vara lite generaliserande. En sak som roar mig är att otroligt många verkar ha så exakt utmejslade åsikter. Speciellt på internet (läs bloggsfären). Det är som att alla uttnyttjar sin tyckande/dominanta sida till max. Det behöver inte bara vara av ondo. Kanske är det så att det finns en vacker digital plats där allas röst iallfall har chansen av att höras lika mycket bara man tar sig tiden (och lämnar kommentarer i rätt bloggar så klart). Dock tycker jag att det blir en jävla massa polarisering och yxande. Det skulle vara kul med lite ambivalens utan att det blir destruktiv självkritik. Balans mannen, balans. Det kanske ska räknas in i ekvationen att jag knappt vet om jag är vänster eller höger, tycker att det är svårt att betämma glass och hatar att leta jeans. Men ändå. Ying/Yang here i come.

Adam Tensta-Tensta Freestyle (fr Kingsize)
Adam Tensta-They wanna know

2007-05-29T22:53:00.000+02:00

Säg efter mig. -Jag ska ersätta mitt negativa ego med någonting positivt. Jag svarar följsamt. -Jag ska ersätta mitt negativa ego med någonting positivt. Fläcken i taket sittar på mig retsamt och allt eftersom den transformeras till en hålögd döskalle så känns den mer hotfull än retsam. Hans torra fingertoppar smattrar mot min handled. -Kiropraktikdrag 7:3. Jag söker tröst hos andra fläckar i trätaket men ingen vill le mot mig. -Titta på mina fingertoppar säger han och skjuter ut underkäken. Jag tittar. -Följ dem. Han rör sina fingrar i en triangel strax ovanför mitt ansikte. -Nej inte röra huvudet. Min ögon blir till mos och tankar om damunderkläder och hamburgare snurrar i skallen. -Så. -Nu borde tegelstenen vara borta säger han och fyrar av ett av sina patenterade garv.

Djuma Soundsystem-Les Djinns (Moby Remix)

2007-05-26T22:20:00.001+02:00

I förrgår köpte jag en scarf. Bandana kanske det heter på modernt språk. Fast enligt mig har man en bandana runt huvudet i första hand och en scarf runt halsen. Nu så kallade de som tillverkade den för bandana så det är väl bara att knäböja. När små märken vill visa att de är lite extra tuffa så skickar de gärna med en bonus. Gärna en lite dekadent bonus flirtande med något förbjudet. Som vi alla vet så drar det förbjudna lite mer. I det fallet så var det en liten brun påse. En replika av den lilla bruna påsen som alkoholister i USA har utanpå sina öl/vin flaskor för att dölja att det är det flytande guldet. Först tyckte jag det var otroligt töntigt vilket jag sedemera vidhöll ännu hårdare. Däremot är det ju en guldgruva att göra affärer på just det sättet. Undrar hur mycket 50 cents skivbolag har tjänat på att låta Curtis gapa om vapen och knark. Saker som de gnuggar händerna åt när de hör men snabbt glömmer när dottern börjar träffa en svart man med stor bil och röda ögon. Jag kommer ihåg att när jag var lite yngre så fanns det byxor med pot-pocket dvs en gömd liten ficka i linningen för att inte behöva få polisbil hem till mamma och få fredagen förstörd. Sjukt bra uppfinning.

300 kr kostade scarfen. Frågan är bara om någon som vet vad det är för märke nu drar parallerna att jag tycker som han. Om den personen kan identifiera sig med mig och drar en massa slutsatser om min person. Det borde vara så. Rent logiskt. Jag är Curtis.

50 cent-Fully loaded clip.

2007-05-23T22:29:00.000+02:00

Det finns folk och det finns folk. En del råkar vara kvinnor och andra vara män. Som man har man många fördelar. En klassiker är att man får högre lön. En annan fördel är att få hjälp när man behöver det.

I Humlegården idag den 23 Maj kl 14.30 fanns det en kvinna som behövde hjälp. Hon ville låna min telefon. Hon fick det men kom inte ihåg nummret hon skulle ringa. Själv tänkte jag på att det skulle vara pinsamt om hon skulle stjäla den så att jag skulle få lova att springa efter. Hon var spröd och verkade väldigt blyg men hon tog mod till sig och frågade om jag pluggade. Jag ser förmodligen yngre ut än jag är. Jag kunde inte låta bli att tänka att hon var söt. Men hon var sjuk. Väldigt sjuk. Jag känner sånt. Kanske medicinerad. Kanske bakpundig. Vi pratade lite om var vi var ifrån. Hon hade massa kassar. Hon visste inte var hon skulle.
Till slut kom hon på att hon hade en tid att passa. Det kändes lite tryggare att hon inte skulle vara själv. Kanske var det tvärtom. Kanske skulle hon sälja sig , vad vet jag.

Själv gick jag på socmöte och verkade duktig. Jag kanske borde köpa en trisslott eftersom jag har ändå har möjligheten att göra just det. Har man inte fördelen att kunna slänga upp pengarna så existerar inte turen heller.

Mr Suitcase-You dont smile anymore

2007-05-22T12:21:00.001+02:00

2007-05-14T22:03:00.000+02:00

Ta en god titt på kvinnan på bilden. Nej titta igen. Hon är en äkta hjälte. ÄKTA. Ordet har utarmats så det knappt finns nån smak kvar. Det används mest av rockjournalister och hip-hopare nuförtiden. Hon heter Frances Tuuloskorpi. Hon vill kämpa för en bättre värld och hon gör det så vackert och med en sån värme att hon ger mig rysningar. Filmaren Susanna Edwards följer henne under hennes kamp på Skogaholms bageri.
Hon kämpar och sliter för alla i sin Fackklubb. Hon arragerar möten när Skogaholm vill lägga ner och flytta. Hon ser till att t-shirts blir tryckta när ledningen kommer med ännu en av alla sina juridiska kringelkrokar för att bli av med arbetarna. Hon pratar och förklarar för arbetarna när deras egna fack sviker. De borde resa en staty över över dig Frances och jag svär att jag kommer vara där för att resa den. Om ni inte sett dokumentärfilmen Fackklubb 459 (sista striden på Bagarn) så gör det. Gör det. En av de saker som värmde mest i filmen var när Frances åker till ett bageri som Skogaholms ska flytta delar av sin produktion till och en äldre man från mellanöstern säger: -Vi måste ställa upp för de här bagarna. Utan tanke på sitt eget jobb som hängde på en skör tråd så vill han ställa upp för dem. Han känner ingen. Han har chansen att bli av med sitt eget jobb. Men han vill ställa upp. Utan egen vinning. Varför? Jo för att det känns rätt. För att det ger en känsla av att försöka göra en skillnad. Hörde du det Redman? Äkta.

2007-05-13T18:19:00.000+02:00

Igår hade jag varit och fikat med en vän och tog en sväng förbi Östermalam. Jag visste att det hänt men att jag skulle bli påverkad starkt av det trodde jag inte. På en av de finare addresserna i Sverige har det länge legat en biograf kallad Röda Kvarn. Det har varit en vacker sammetsröd historia som inhyst i princip alla våra svenska filmhjätar på ett eller annat sätt.
Den har numer blåsts ut och ersatts av en amerikansk klädkjedja som på många sätt kan liknas vid ett lite flashigare J.C. Jag har vetat detta länge, jag har tyckt det varit tråkigt men exakt hur trist det var insåg jag inte förren jag stod där inne igår. Massa människor som sprang runt för att inhandla skitfula kläder. Lagom trendig hip-hop strömmade ur högtalarna och det vackra gamla röda har ersatts av nån Ikea-färg som är sådär lagom oprovocerande. Det äcklar mig. Jag må vara slav under mycket men nånstans går fan gränsen. Kan vi stoppa detta på något vis. Vill vi vara USA så mycket att vi är beredda att göra vad som helst. Satans lakejer. Nu är inte det här något enskilt fenomen på något sätt utan det är bara att titta på varenda småstad runtomkring i Sverige. Stadskärnorna blir som öde spökstäder och stora "supermarkets" som förläggs strax utanför blir det enda alternativet. Vad är motiveringen? Att det är bekvämt. Kostnadseffektivt. Fuck kostnadseffektivt. Alltid pengarna. ALLTID. Undrar föresten om man inte ska ringa upp dem och fråga om man kan ha en konstutställning där?

Vitalic-You Prefer Cocaine (Felix da Housecat Remix)

2007-05-12T11:22:00.000+02:00

Det finns en sak som jag verkligen hatar och det är när de ringer från jobbet och frågar om jag kan jobba extra. Det vore en sak om det vore ett vanligt verkstadsjobb men det här är ju stället som räddat livet på mig. Kanske är lite förmätet av mig att tänka så eftersom det säkert finns fler som har svårt att säga nej till jobbet. Jag vet själv att jag ställt upp massa gånger men ändå kan jag inte riktigt säga nej. Nu gjorde jag dock det och om det känns bra vet jag ej. Tankarna snurrar. De tycker inte att jag är tillräckligt tacksam. Jag borde ställa in. Boka om.

Måste dock tacka Risky Bizniz för detta. Vackert.

2007-05-07T16:52:00.000+02:00

Det finns hopp för mänskligheten. Sönderslagen bakruta. Idiotungar. Kåpan bortriven. As. Rosen kvar. Amatörer. Det finns väldigt få saker som slår att komma ut en morgon och hitta sin bil trasig och sönderbruten. Typ kolera, valfri konstrockare eller någon som spyr på ens nya sneakers. Sexigare förmiddag går att fantisera om. Och hur det än låter så kommer onekligen tankarna. Vem fan tror de att de jävlas med. Borde jag gömma mig och se om de kommer tillbaka så ska de få äta sina egna tarmar. Inlindat. Med fiskleverolja och kadaver(det var det äckligaste jag kom på för tillfället).Eller en klassik korsfästning kanske. Vet inte riktigt vad det skulle leda till men tanken är onekligen kittlande. Jag har egentligen ingen rätt att ens tänka tanken. Jag vet inte hur många hundratals bilar jag varit med och stulit. Hur mycket skador jag gjort. Ändå så kommer de. Tankarna. Jag är ju en helt vanlig svenne. Delar samma rädslor och känslor som resten av mänskligheten. Vem är jag att döma. Nu står jag på andra sidan och det enda jag kan göra är att stå med sammanbiten min och plocka upp glasskärvorna. Svälja stoltheten. Conny.Min arbetskollega Niklas. En alkad granne. Alla tre dyker de upp i samma ögonblick. Grannen med lite plast som jag kan tejpa över. Han hade också haft inbrott i sitt garage för några år sedan. Två backar öl hade försvunnit. Han visste hur det kändes. Conny och Niklas fixade till kåpan så det går att köra bilen. Jag är er tacksam. Det finns hopp för mänskligheten.

Pojkarna på bilden har för övrigt inget med texten att göra.

MSTRKRFT-Streetjustice

2007-05-07T14:54:00.000+02:00

Så. In och boka biljetter till Montt Mardie konserten nu på onsdag. Södra Teatern. Gästartister, blås och stråkar. Its gonna be great.

Montt Mardies MySpace

Montt Mardies hemsida

2007-05-05T19:41:00.000+02:00

Det är underligt vad det tar tid att lära. Det börjar nästan bli löjligt. Motion, bra. Softa, dåligt. Iallafall för mig. Just nu och här. Badminton, vegetarisk restaurang och långpromenad. Mycket bra. Självömkan, mycket dåligt. Det kanske finns studiecirklar för lyxproblem på Medis.

808 State-In yer face.

2007-05-02T02:08:00.000+02:00

2 Maj.

TTA-First Class Riot (Radio Rip)

TTA-Leg7 (737-Alvy Singer)

2007-04-30T19:35:00.000+02:00

Det borde finnas spärrar mot sånt. Saker jag avskyr men inte kan värja mig emot. The Fountain är en sådan sak. Fantasy, kärlek och sience-fiction. Fast det är klart. Bra skit är just bra skit vem som än bajsar. Det är vackert när jag får den där larger than life känslan och det kan jag bland annat tacka Clint Mansell för som torde vara en av sin tid mest underskattade och samtidigt bitade. Jag kommer ihåg hur chockad jag blev när de använt hans oerhört vackra Requim for a dream theme och gjort om det till nån jävla Sagan om ringen spya. Nu råkar jag gilla Sagan om ringen också men det hör inte riktigt hit för än en gång blev jag påmind om hur mycket det handlade om pengar och hur lite det handlade om kärlek. Jag vet inte om det bara är jag men det här är bland det vackraste just nu. Punkt. Knäpp mig gärna på näsan igen.

Clint Mansell-The Last Man (The Fountain)

Clint Mansell-Stay With Me (The Fountain)

Clint Mansell-Summer Overture (Requiem For A Dream)

Clint Mansell-Dr.Pill (Requiem For A Dream)

2007-04-27T13:27:00.000+02:00

Ål säljs ibland färsk i livsmedelsaffärernas fiskdiskar. Det är en läckerhet som tillagas och äts på en mängd olika sätt.

Bara ordet ål får mig att rysa och vilja köra vampyrpålar genom bröstet på alla de som kallar sig fiskare. Ålfiskare. Det är egentligen sjukt vad som bränner sig fast i
hjärnstammen. Ofta är det de skrämmande skräcklika som sitter kvar. När jag var ung och fast i kroppen så var det fladdermöss som skrämde mig. Inte som i en skräckfilm där det finns ett litet välbehag i att bli rädd. Skräck som i armgeddon, undergång, dominas och förkastelse. Nu ser jag fladdermusen som en söt lite förvirrad radarvarelse.För tio år sedan var de annorlunda . Då slogs jag med den i mina LSD hallucinationer. Den stirrade mot mig från taket där jag låg på en maddrass i Pärs garderob. Den sänkte sig sakta mot mig och jag försökte psykstirra tillbaka för att skrämma den. Vingarna sträckte sig från vägg till vägg och rörde sig sakta och meditativt fram och tillbaka. Ren ondska. Jag skrek och slog mot den men den ville inte försvinna. Kjedjor och mörker.
Fladderaset dök även upp min värsta mardröm någosin. Jag hade läst Skymningsögon i en häktescell på avtändning. Smart. När jag vaknade och såg de sjukhusgröna väggarna visste jag att det inte var en dröm. Det var något mer. Jag hade förstått hur allt hängde ihop. Jag visste. Grunden för en spirande sinnesjukdom. När jag ringde på vakten så visste jag redan att han var inbalndad. Jag såg det i hans ögon när han öppnade celldörren. Det var tyst i korridoren och jag gjorde korstecknet bakom ryggen på honom med mina stela fingrar för att se om han reagerade.

Det är stopp i min dusch. Inte tvärstopp utan så att om jag duschar fem minuter så är det vatten upp till anklarna. Perfekt för en ål att trivas i. En vän till mig som fiskat ål sa att det inte gick att döda dem direkt utan man fick lägga dem i en påse för att de skulle dö. Jag vågar inte stänga ögonen.Det handlar inte om överlevnad. Det handlar om ren ondska.

2007-04-02T19:19:00.000+02:00

Vatten är en bristvara. Iallfall i ansiktet på många män. Till exempel i min pappas ansikte när han begravde sin mamma. Min farmor. Nu ska jag inte låtsas vara bättre på något sätt för det är jag inte. Alla bär vi våra sociala arv och jag kan bara kallt konstatera att det är såhär det ser ut. Min lillebror grät iallfall i floder och jag fick en ursäkt för att klappa honom lite sådär broderligt på huvudet och inte krama sönder den lilla älskade krbaten som jag egentligen ville. Kanske är det en generationsfråga, kanske en mansfråga. Kanske lite av varje eller ingenting. Det enda jag vet relativt säkert var att det spelades Sven Ingvars. Och att jag kände mig som en av de där brittiska dramerna när en fölorad son återvänder till sin lilla hemort för att begrava sin far. Alltid far. Nu var det inte så men det räckte med dramatik för mig. Jag gör ofta så när jag inte orkar känna en känsla rakt av. Lägger den i framtiden. Jag sitter i situvationen och tänker hur jag i framtiden återberättar situvaationen jag just nu befinner mig i. Då skyddas jag. Kanske kommer jag klara det. Eller så kan man ju alltid göra som idiottanten som efteråt för att liksom lätta upp stämmningen la till " Nu ska det bli fint med en grogg". I min värld sa hon "Vad jobbigt det här är, låt oss bedöva oss". Kanske är det ingen skillnad på mina tankeloopar och hennes grogg. Det handlar om överlevnad och det får man inte underskatta. Det handlar om överlevnad.

2007-03-24T22:34:00.000+01:00

Så ja. Semester.

2007-03-15T23:20:00.000+01:00

Ibland är det så skönt att bara vara en levande kliche.

Slim Thug, Bun B and TI-3 Kings (Ratatat remix) via Discobelle
Tänker censcurpip varje gång de säger "drugs".

2007-03-13T22:41:00.000+01:00

Åh. Musikvideon är färdiginspelad och känns bra. Bjuder på två bilder från videon ovan. Jävlar vad fett det kommer bli. 90talsflashraveskit. Jag hade nästan glömt bort hur kul jag tyckte att det var men jag kan ju. Skaparlusten väcks till liv och det enda fokus jag har är just det. Lust. Att göra något eget. Som står på egna ben och människor med sammalika smak som jag har kan titta på och tycka om. Love u.

2007-03-07T01:55:00.000+01:00

2 Live Crew-Fuck Shop
Oliver Koletzki-Music from the heart

Det är lite svårt att skriva när jag inte mår dåligt. Som om det vore drivkraften. Orden tar liksom slut. Det är skumt det där. Med mående alltså. Just nu känner jag mig som en glödande kraftman, lyckligare än morsan på Mamma Mia eller Stille på Stilnoct. Jag har även upptäckt att det är lite tvärtom för mig jämfört med andra. Jag blir arg när jag mår bra. När jag mår dåligt blir jag konflikträdd och mesig. När jag mår bra kan jag debattera sönder hela världen. Blir gärna arg. Tycker om att bli arg. Bara jag vinner duellen. Eller blir konstuktiv.
Jag jobbade i helgen. Från fredag från kl 15 till måndag kl 17. Nonstop. Och jag måste nog beskriva den som bra trots en fylla, en smäll, ett akutsjukhusbesök och en avgiftningsplats. Jag var dock inte inblandad i nån av den förutom att jag styrde upp dem. Det här kan mycket väl vara den tråkigaste text jag hittills skrivit men ni får förlåta mig. Jag mår bra. Bättre en lycklig verklig människa än en grym bloggare. Tror jag.

2007-03-02T01:53:00.000+01:00

Nordpolen-Vem har sagt?

Jag tänker på när jag band fast dig i en stol i köket. Det tyckte jag var roligt. Ibland kunde du sitta fast timmar innan jag släppte loss dig. Eller du kanske låsades för att göra mig glad. Jag tänker på när jag inte fick gå hem till dig för mamma men smet ut och ställde mig och tittade på ditt hus. Min känsla för dig var enbart glädje. Nu vet jag bättre. Jag hoppas han inte slog dig. Fast det gjorde han. Jag känner det. Jag tänke ibland på att döda honom men det skulle jag aldrig våga. Jag kommer ihåg när han och jag drack hembränt blandat med Mer på släktträffen. Vi sa sjuka saker till varandra. Sedan släpade jag ut honom på verandan. Han låg kvar där tror jag. Jag hoppas du fick det liv som du ville. Att du fick göra det du kände. Sista åren sågs vi knappt och jag grät inte ens när jag fick beskedet. Jag vet inte, jag skäms nästan för det. Du spelade så oerhört stor roll för mig när jag var liten. Nu vet jag inte. Jag fick inte heller chansen att ta reda på det. Fel. Jag tog inte chansen att få reda på det. Nu finns det ingen chans kvar att få. Hoppas du får det bra där du är. Du är död. Jag är kvar. Jag älskar dig.

2007-02-28T13:44:00.000+01:00

Young Buck feat 50 cent-Im a solider

-Vet ni vilka som kommer ärva jorden? Vapenhandlarna. Alla andra är för upptagna med att döda varandra. Det är nyckeln till överlevnad. Gå aldrig ut i krig. Särskilt inte mot dig själv.

Medan privata vapensmugglare ännu har framgångar är världens största vapenleverantörer
USA, Storbritanien, Ryssland, Frankrike och Kina. De är också de fem ordinarie medlemmarna i FNs säkerhetsråd.

Lord of War.

2007-02-28T10:08:00.000+01:00

Eftersom borstbindarens dotter gjorde ett så fint inlägg om en låt jag skickat henne så känner jag att jag vill återgälda. Hon skickade den bästa Klaxonsremixen jag hört hittills. Jag har då ändå hört ett par och har varit sådär måttligt imponerad. Det här är dock kärlek ala bästa 90talsrave. Jag skulle även vilja skicka ut en förfrågan. Är de någon som har en susning om mp3 bloggar som har klassisk musik? Jag hittade den här som jag gillade. Jag postar med två låtar som jag tycker mycket om. Först en klassisk klassiker för att komma i stämning. Vivaldi. Den låter som livet själv. Sedan ett cellomayhem. Gott så.

Klaxons-Atlantis Crystal Castles Mix

Antonio Vivaldi-Summer-III-Presto

Antonin Dvorak-Cello Concerto Op. 104 in B minor

2007-02-25T22:15:00.000+01:00

Traci Lords-Fallen Angel

Idag får John Milton från Djävulens advokat ordet:

-Eddie Barzoon. -Jag hjälpte honom med två skiljsmässor, kokainberoende och en gravid receptionist.
-Guds skapelse. -Gud exceptionella skapelse? -Ha!
-Och jag har varnat honom Kevin. -Gång på gång..medan han har farit omkring... som en uppskruvad leksak!

-En girigbuk..på 100 kilo. -Nästa årtusende närmar sig med stormsteg. -Titta noga på Eddie Barzoon. -Han representerar nästa millenium. -Människorna. -Inte undra på att de blivit som de är. -Man skärper människans aptit tills den kan klyva atomer med sitt begär.

- Bygger upp enorma egon stora som katerdaler och ansluter fiberoptiskt världen till minsta impuls. -Smörjer de tråkigaste drömmar med dollargröna guldfärgade fantasier tills varje människa blir sin egen gud. -Vart är vi på väg? -Och medans vi stressar hit och dit, vem bryr sig om jorden?- Luften förorenas, vattnet surnar. -Honungen smakar radioaktivitet och det går bara fortare.- Man hinner inte tänka, förbereda sig.- Köp framtid , sälj framtid, när det inte finns någon framtid!

-Det är som ett skenande tåg.- Miljarder Eddie Barzoons joggar in i framtiden. -Varenda en tänker våldta Guds föredetta planet och sen frånsäga sig allt ansvar när de böjer sig över tangentborden för att räkna ihop sina timmar. -Och då kommer straffet! - Du måste göra rätt för dig, Eddie.

-Det är lite för sent för att backa nu. -Du mår illa, kuken svider, ögonen är blodsprängda och du ropar på hjälp!- Men du får ingen hjälp! -Du är alldelles ensam Eddie.
-Guds exceptionella skapelse.

2007-02-24T20:50:00.000+01:00

Strip Music-Sugar and Lime

Strip Music-Bright Eyes

Jag brukar ha problem att gråta. I synnerhet till filmer. Det är inte många som berör mig helt enkelt. Ibland har jag trott att jag är känslokall. Avstängd. Det kanske jag också varit. Istället har jag som substitut fått värmerusher. Som att trycka koffason rakt genom kroppen med kallt stål. Det är något fint. I naturlig miljö. Idag såg jag en film. World Trade Center heter den och är regisserad av Oliver Stone. Det är en svulstig amerikansk film. Jag ogillar såna. Jag gillar såna. Jag hade redan de första minuterna värmerusher. De börjar liksom vid knävecken och letar sig uppåt. Till ansiktet. Sedan kom det. Jag blev först chockad. Sedan glad. Tårarna letade sig ner för mina kinder. Jag hulkade. Jag hulkade. Jag hulkade.
Det som berörde mig mest var inte de storslagna scenerna. Det var de små mellanmänskliga sakerna. En kvinna som var ledsen för att hon skrikit på sin son. En man som tänkte på sitt bygge hemma. Vardagliga saker som vi alla gör. En sak som dock störde mig var att de som låg gömda och begravda under rasmassorna alla hade famliljer som satt där hemma och väntade. Det var fint. Det som inte var lika fint är att förmodligen låg det bara några meter bort en man, en kvinna, ett barn som inte hade någon som väntade på dem. De låg där och väntade på att dö. De visste så väl att det skulle ta lång tid innan någon saknade dem. Vi kanske ser dem på tunnelbanan imorgon. Pratar vi med dem? De blir ett namn i statestiken. Siffra. Finns det något mer nedvärdernade än det. Hur glad jag än är över att jag kan gråta till en Oliver Stone film så sitter det som en liten törn i pannan. Ni blev kvar därnere. Ensamma. Förlåt. Klarar jag av detta så kanske jag även kan hjälpa er. Kom så går vi.

2007-02-22T22:20:00.000+01:00

Åh du satans förkylning. Du kommer knäcka mig. Döda mig och mitt förnuft. Kasta loss.

Chromeo-Fancy Footwork

Boeoes Kaelstigen-Spectre

2007-02-19T18:51:00.000+01:00

TripHop/Portishead/Elektro/Dub/Fat bastard feat New Millenium.

2007-02-18T00:20:00.000+01:00

Jag var på filmen Last king of Scotland idag. Vilken jävla film. Den var som en hästspark i bröstet. Det är det jag vill se när jag ser en film. Att filmen ska upphöra och ge mig en fysisk upplevelse. Min tjejkompis som jag gick med vred sig av obhag när tortyrsecnen utspeldes. Vilket jävla as Idi Amin. Men samtidigt så ser man samma mekanismer överallt. I alla sociala skikt och i alla sammanhang finns det hirakier . En del bestämmer. Andra lyder. De flesta gör båda fast i olika samanhang. Makt berusar. Det vet jag. Det är läskigt och lika starkt som vilken valfri vitpudrad produkt som helst. Samma funktioner. Man får kontroll. Synapserna rasar. Det är en sjuk tanke. Att livet går ut på att ha så stort dopaminutflöde som möjligt under ett visst antal år. Den som har flest flöden vinner. Den som inte har det kan ju ägna sig åt en härlig livsmix av terapi och Zoloft. Finns gud? Hoppas han kan ge mig lite dopamin. Kanske vi kan hjälpas åt på något sätt? Det finns ju snälla männsikor som dränker min inbox med reklam för Viagra och DXM. Jag borde ta kontakt med dem. Kolla varför de helt gratis ägnat sitt liv till att erbjuda massa lycka till mig.
Eller som en kille som tycker om att sprida lycka sa: They dont drink Pepsi they just sell Coke.

Young Jeezy-Gangsta music

2007-02-15T12:25:00.000+01:00

Fred says:
Vad lär vi oss av det här?

Fred says:
Fred har alltid rätt kanske?

Fred says:
Närå

Johan says:
Ja du har många gånger rätt

Fred says:
Din bror skickade alla hjärtansdag hälsning

Johan says:
Men du kan ha fel också

Fred says:
Det var gulligt tycker jag

Johan says:
aha

Johan says:
coolt

Johan says:
men ingen till mig

Fred says:
Ja jag har ofta fel....lite sämre på att erkänna det bara

Johan says:
Det vet jag

Johan says:
Tur att jag är en sån clean polare som rättar dig, å låter dina misstag gå ut över mig

Fred says:
haha

Fred says:
fan va taskig du är

Johan says:
så du kan trycka ner mig å lyfta dig själv

Johan says:
whats are friends for

Fred says:*gråtersmiley*

Fred says:
fan det värsta är ju att jag är sådär ibland

Fred says:
nu går jag och hänger mig

Johan says:
Ja men när det gäller dig så får du vara så, det är sjukt.. Skulle det vara någon annan så skulle jag hata den personen.. Men dig Älskar ja

Johan says:
Så jag är bara glad att du är dig själv med mig, för det är jag med dig

Fred says:
det var sjukt fint sagt

Johan says:
Tack

Johan says:
Fan hatar akassan

Robyn-Konichiwa Bitches (Trentemöller Remix)

2007-02-15T00:36:00.000+01:00

Musik är bra. Musik är nyttigt. För vissa livsnödvändigt. Det är vacker och fint. Skevt och fult.
En sak som jag funderat mycket på är hur jag ska kunna hålla i-sär en persons image/liv och musik. Jag kan inte lyssna på R-Kelly utan att tänka på vad aset har gjort. Det liksom knepar till i skallen när den senaste i raden av elektroniska artister hyllar hur mycket droger har betytt för musiken. Ibland går jag nästan på det. Sen får jag förhoppningsvis en knack i huvudet. Som idag. En kille på hemmet jag jobbar på fick reda på att han inte får vara kvar längre. Knarkat en gång för mycket. Han grät. Jag grät. Nästan. Då vill jag bara kliva in i en musikvideo och örfila Meth eller vem som helt som för tillfället gapar om hur bra weed är.

Jag kommer härmed officiellt ur garderoben. Jag gillar musik. Och det betyder allt från Basshunter till den senste White Label tolvan. Jag har nämligen en liten tes om att väldigt mycket människor inte gillar det de egentligen gillar. Eller mer kanske att de gillar hypen. Den är giftig. Den är ond. Ibland rättfärdigad. Oftast dödande. Jag är en av dem. Försvararna för den godan smaken. Den bittra smaken. Ytan. Jag ska försöka. Verkligen försöka att helt utan det där äckliga lilla ironiska leendet i mungipan säga rakt ut vad jag gillar. För med ironi kan man komma undan med det mesta. Men att rakt och klart säga vad man tycker. Det tar. Skämten är över. Jag vill inte vara ett flockdjur längre. Jag sökte något annat. Invidualism kanske. Men den så kallade moderna männsikan som självförverkligar sig och kämpar så hårt för att vara speciell är bara en. I mängden. Götgata upp. Skånegata ner. AG. Vad gör ni med mig.

Jag firar genom att posta en helt okkkreddig låt. En hel. Och en halv. Vilken som är vilken är upp till er. Glöm inte.

Fläskkvarttetten feat Cristian Waltz-Stay the same

Feadz-Edwrecker

Triad-Put the lights out(anti-ironing remix)

2007-02-09T17:32:00.000+01:00

Anna-Nicole Smith är död. Jag började nästan gråta när jag läste artikeln om hennes liv.

2007-02-08T22:10:00.000+01:00

Tvådagarskurs om partydroger. Kan det vara nått. Efter en dag måste jag nog säga ja. En salig blandning av föresläsare och löst folk. Först ut var Björn Fries.
Tydligen skulle mobilisering mot narkotika försvinna om ett år. Om något likvärdigt skulle ta över förstod jag ej. Undrar om det har något med den nya regeringen och göra. Eller så har helt enkelt anslagen gått ut. Vi har (Sverige) tydligen fått guldmedalj av FN för våran drogbekämpning. Medaljen har även fått en del kritik. För vad vet jag inte. Har för mig att Faktum tog upp det hela. Sedan var det lite blandat. En tant som tog upp en helvetes massa statestik. En av overheaden hon la upp visade en kurva över hur narkotikabruket sett ut i Sverige under de senaste 30 åren. Kurvan pekade rätt mycket uppått. Utom på 80talet. Då var det inte många som knarkade. När tanten fick frågan varför så blev svaret enkelt: -Då samarbetade de olika myndigheterna. Jag liksom hajjade till. Det fanns alltså en modell som uppenberligen funkade. Den övergavs? Varför? Pengar? Ibland är det mycket lite jag fattar och det är kanske lika bra så.

Mobilisering mot narkotika

2007-02-05T23:09:00.000+01:00

Jag har funderat lite på det här med drivkrafter. Jag har ju tex gjort några musikvideos. Tycker jag att det är kul? Ja kanske. Gör jag det för bekräftelse? Förmodligen. Kan det vara så illa att jag inte alls är en kreativ person som jag så länge trott. Att min såkallade kreativitet har egentligen varit uttryck av annat. Kanske ett substitut för droger. Kanke ett substitut för känslor. För kärlek. Borde man inte skapa utifrån kärlek och inte utifrån ett sätt att bli sedd. Eller är den enda konsten som kommer ur kärlek, stickning studiecirklar och hemslöjd? Kanske är det så att det mest bespottade som man endast kan närma sig med ett stort mått av ironi är det enda äkta. Real. Mormor är real som stickade den där halsduken åt mig.
Fan det här kommer sluta med att jag gör Rickard Hobert filmer och går barfota i vita linnebyxor på stranden med min collie. Fast Kay Pollack är ju lite småmysig. Våga leva och allt det där. Det jag är mest rädd för av allt är att jag kommer börja må bra och poff, jag har inte något behov av att uttrycka nått. Jag blir, du hemska ord, nöjd. Jag bits inte längre. Jag rullar nerför. I lagom takt.

Cloud Cult-Take your medicine
(stulen från Indiemaffian)

2007-02-01T23:59:00.000+01:00

Tarik Saleh skriver en interessant krönika här. Tyvärr tror jag att det stämmer. Många tjejer och killar går igång på att den andre motparten spelar svår och otillgänglig. Jag skulle dock vilja påstå att det sträcker sig längre än när man väljer en partner/flirt/ragg. Där tycker jag att det kan vara ok. Däremot skulle det vara roligt att se hur många som ärligt skulle stå för att de är ensamma. För det är vi. Sjukt ensamma. Det är fult att vara ensam. Att alltid vara på väg nåntsans och alltid ha planer. Det är det normala. Fy på dig om du skulle ha några dagar som inte var planerade. Eller att vara rädd. Det är också en känsla som inte riktigt får plats. Blyg någon?
Det kanske vore på sin plats om man allvarligt klassificerade såna som led av någon av ovanblivande sjukdomar som just sjukdomar. För det är väl så? Det skulle ju vara helkonstigt om man frågade nån hur personen mådde och den började ha ett långt utlägg om hur rädd personen var när den gick hemifrån. Den är ju sjuk.Vi skulle kunna anställa en jävla massa personliga assistenter som tog hand i om de blyga. De rädda. Som hjälpte till att betala in räkningar. Som hjälpte till att handla.
Beroende av någon ska vi inte tala om. Tänk dig in i situvationen att du skulle behöva någon. Den är rätt läskig. Tänk dig in i att den personen inte alls är lika interesserad. Då var det ju bättre att inte lagt in något alls i potten från början. Helst vore det bästa om hela livet var som ett grått strack. Då vore vi alla nöjda.

Mellan rum-En film av Maud Nycander

2007-01-28T23:40:00.000+01:00

Igår var det fest. Relesefest för Juvelens första Ep. Jag var typ dyngsjuk och väldigt tveksam till om jag skulle dit. Jag brukar inte gilla fester så mycket annars. Den här var dock rätt trevlig. Det kändes lite som att vara på ungdomsgård. Den tog plats i en källare som jag först trodde var nån form av svartklubb innan jag förstod att det var en replokal. I ett hörn som jag tolkade som hångelhörn bestående av kuddar tog vi plats. Kände sjukdomen kröp på mer och mer. Eftersom det inte fanns några alkholfria alternativ så gick jag en sväng och köpte Ramlösa som jag sög på. Sedan kom sjukdomen ännu mer. Kröp sig under skinnet. Jag såg en vägg av ryggar. Det var fint.
Jag gick hem.

2007-01-26T23:54:00.000+01:00

Det har varit lite dåligt med uppdateringarpå sistonde. Inte för att jag inte haft tid eller så utan eftersom jag har försökt leva efter devisen på min blogg (då till skillnad från mitt vanliga liv) att om jag inte har något interessant att säga kan jag lika gärna vara tyst. Nu kan jag inte vara tyst. Anledningen heter Din Stalker och kommer från Malmö. Han är på kortet här ovanför. Han är jättebra. Det enda som gjorde mig lite besviken är att när jag hörde några mp3or med honom för några månader sedan så trodde jag att det bara var en slump att de där filerna jag laddade ner från någon på DC inhöll bla annat Din Stalker. Jag ville tro att det var någon 15 årig kille i Ljungskile som knåpat ihop låtarna eller kanske något kultförklarat 90 tals plojprojekt som jag missat. Det var det inte. Jävla MySpace. Det var en vanlig popkille i technokläder. Och ta mig inte fel nu. Jag tycker om popkillar i technokläder. En del kanske skulle säja att jag själv är en. Jag ville bara i min lilla naivitet tro att jag var själv om honom. Så jag satt hemma och lyssnade i smyg. Inte riktigt rumsrent men otroligt bra. Jag vill att ni oxå ska höra. Hoppas ni tycker om.

Din Stalker-Herr Reporter

Din Stalker-Dumklang

Din Stalker-Dear Weekend

2007-01-19T22:57:00.000+01:00

Idag låter jag en Gäst-Bloggare komma till tals för jag har inga ord. Dessutom säger han det bättre än jag. Varsågod Ricky Bruch. Snott rakt av ur filmen "Själen är större världen".

"Det här livet är ett sjukhus, där varje patient är besatt av en längtan av att byta säng.
Han som ligger sjuk vid fönstret tror sig bli frisk framme vid elementet och han vi elementet tror sig bli frisk vid fönstret. Jag har den känslan att jag alltid skulle trivas där jag inte är.
Denna fråga om förflyttning är något jag oupphörligt ältar med min själ.
-Vad skulle du säga om att bo i Lissabon? Säger jag till min stackars frusna själ.
-Där det är så varmt och du skulle kvickna till som en liten ödla.
Staden ligger nere vid havet, man påstår att den är byggd av marmor och att befolkningen så till grad hatar träd och växter att de rycker upp dem med rötterna.
Där har du väl ett landskap i din smak. Men min själ struntar fullständigt i mig.
Den svarar inte."

Stefan Jarls kommentarer angående filmen.

2007-01-15T14:57:00.000+01:00

Jag gick förbi två äldre män. Det var väldigt halt.Den ena var välklädd och proper. Han gick med rullator. Den andre såg mer gangster ut. Som om han letade efter sin ungdom. De var båda rädda för att ramla och gick följdaktigen väldigt sakta. Den lite mer gangstriga gubben stannade och sa till den propra: -Jag vet vad som skulle behövas. -Tre stora järn så hade vi slappnat av och hade inte ramlat eller halkat. Jag log lite för mig själv, glad över att ha hört något roligt. Sedan tänkte jag efter. Vad var det som var så roligt egentligen. Inget. Tvärtom. Jag är glad att jag slipper dra alla dessa torra spritskämt. Det e så enkelt trist och banalt. Ett sätt att i en situvation få några leenden och vara lite sådär on the edge. Jag har ju själv dragit olika drog och sprit skämt tusentals gånger.
Vill man dra det till sin spets skulle man kunna säga att oftast drar jag (fast egentligen skulle jag vilja säga ni) ett spritskämt i brist på annat. För att det inte finns något vettigare att säga. Men det tänker jag inte säga.

Kanske reagerar jag så starkt för att jag på senaste tiden själv varit sugen på att få festa. Jag är så jävla trött på att vara nykter missbrukare. Jag vill oxå stå och svaja på nån klubb utan att tänka på morgondagen. Jag vill oxå stå och spy utanför någon snygg tjejs trappuppgång. Det kan jag inte. Det vill jag inte. Ändå saknar jag det. Varför kan inte jag vara som alla andra? Utan alla dessa duktiga funderingar. Dum. Jag tror nog iofs att den stora knäcken är helt enkelt att jag tycker det är jobbigt med ansvar. Festar man tänker man inte. Slipper ansvaret. Finns inget att oroa sig för. Det tar amfetaminet hand om. Jag saknar att gå in i en trappuppgång, göra i ordning en dos, sopa i mig den och gå ut i skimmret. Allt är lite mer rosa. Allt är lite vackrare. Tävla i vem som är mest väck. Det fyller en massa mänskliga behov i en sån enkel form. Pillret mot ensamheten. Pulvret mot osäkerheten. Vallmon mot hålet i bröstet. Hela behovstrappan i en byxficka. Det är ett väldigt enkelt liv på många sätt.

-Whats that coming over the hill. -Is it a monster?

2007-01-12T12:08:00.000+01:00

Jag får nog spara på min lite mognare skjortprofil ett tag till. Svårt att hålla sig när jag ser sånt här godis. I skrivande stund är de nog tyvärr redan slut. Men en finns till mig i de dammiga hörnen. Bara hoppas att den passar. Whyred. Eton. Ni får stanna i garderoben ett tag till. Polkagris here i come!

www.monkeybizz.se

http://www.monkeybizzsthlm.blogspot.com/

http://frashness.blogspot.com/

2007-01-10T15:00:00.000+01:00

Allt är ofta enkelt. Iallafall för mig i det här att styra mitt mående. Jag kan ibland sitta och undra vad jag mår dåligt över. Sedan städar jag lite. Då mår jag bättre. Förmodligen är det inte städhandlingen i sig som gör det utan att jag gör något positivt för mig själv. Så lätt. Samtidigt lika lätt att glömma bort. Tvätta. Mår bra. Sitta framför datorn i fyra timmar. Inte bra. Ändå gör jag det. Kanske för att jag vill men större sannolikhet av lättja. Sedan tror jag att det kanske finns något tryggt i att må dåligt. Som om att det glada och lyckliga vore farligt. I det svarta vet man allt. Hur man ska tänka vara och känna. Man kan ju tom få riktigt bra sidovinster av att må dåligt som tex bra med samtalsämnen. Det är ju svårt att vältra bra saker. De liksom bara är. Behöver inte ventileras. Eller så är det ovanan. Om man även vältrar det bra så kanske det växer och får fäste. Sedan tycker många att man är så djup och förstår precis vad den andre menar. För man har ju varit där själv.
-Gud va bra det känns att öppna sig för dig. Fuck off.
Demons. Fördriva er ska jag. Med dammsugaren. Jag ska bli lyckligare än Runar inslagen i bilbelpapper och kyrkokörer.

http://riskybizniz.blogspot.com/

2007-01-08T23:32:00.000+01:00

Tripp: Det är konstigt det här med ex. Det går liksom aldrig att få en normal kompisrelation. Eller?Det känns som jag behöver bevis. Eller åtminstonde ett vittne.

Trapp: Den 29december hade vi möte. Om dokumentärfilmen. Den blir av. Vilket kanske är bra.
Jag har en del jobb framför mig för att uttrycka mig milt. Hoppas den blir bra. Annars flyr jag landet.

Trull: Släpar kassar.Tar hand om sina barn.Ensamstående. Ni borde fan ha en medalj varenda dag. Någon frågade mig en gång om det inte var jobbigt att vara knarkare. Nej inte ett dugg.

2007-01-04T13:11:00.000+01:00

Jag har på sista åren blivit sjukt flygrädd. Förmodligen hör det ihop med att jag har blivit medveten om min egen dödlighet och att jag klassas in i samma kategori som de flesta andra. HomoSapiens. Det har i vissa fall dragits så långt att jag tänker på vilket säte det skulle vara säkrast att sitta om bussen krockade.
Förra vecka frågade chefen mig om jag ville åka till Kiruna eftersom en av killarna på jobbet hade rättegång där. -Ni måste ju få göra de roliga sakerna oxå. Hmm.
Jag gjorde mitt bästa för att förberda mig för flygturen. Kinesologen gjorde sitt bästa för att dämpa ångetsen. Min klient lovade att hålla mig i handen om vi störtade.

De lyckades. På uppvägen kändes det inte så jättefarligt. Jag lyckades att mellan käkspänningarna tänka saker. Fan vad vackert livet är. Om jag överlever ska jag sluta snusa.

Vi blev hämtade på flygplatsen av en socialsekreterare. Hon gav oss en sightseeing runt om i bygden. Det var väldigt vackert. Dessutom var det vinter. På riktigt. Jag har aldrig varit högre upp i landet än Umeå förut. Och dessutom var det enda jag såg i Ume insidan av en häktescell i tre veckor så jag vet inte om det räknas riktigt.
Det fanns ett lugn i luften som jag inte känt på länge.

Rättegången var inte så mycket att orda om. Snabb och smidig. Efteråt gick vi ut på stan för att möta min klients mamma och 3 åriga lillebror. De är alla från Indien och kan inte språket så bra. Det är dessutom en tragisk historia. Dock inte ovanlig. En svensk man åker till ett land långt bort. Tar med sig en kvinna hem. Som drömmer om ett bättre liv. Hon får ett helvete.
Hennes små barn får ett helvete. De flyr. Hamnar på en instution. Äldste sonen börjar kanarka. Hamnar på ny instution. Våran instution.
Jag bar runt på lillebrodern. Det tog ungfär en minut innan han började kalla mig för pappa. Tydligen kallade han alla vita män för pappa. Väl hemma hos familjen slog han mig med en leksksbil i ansiktet. Sedan la han sig och kramade mitt knä. Jag hoppas vi inte får honom till mitt behandlingshem om 10 år. Hoppas.

Flyget hem var sjukt obehagligt. Jag förberedde mig på att dö. Jag överlevde. Inte alla gör det.
Jag la in en stor snus så fort vi landat på Arlanda.

2006-12-31T17:09:00.000+01:00

SMS 17:11 på nyårsafton:

HAPPY NEW YEAR!
A bit early i know but i have thousands of rich and sexy friends. So i tought id start with the ugly and poor fuckers first!

2006-12-26T20:02:00.000+01:00

29 december smäller det. Eller smäller och smäller kanske är att ta i. Det är dock en stor dag på flera sätt. Jag fyller 30 år. Jag har varit drogfri och nykter i 8 år. Jag ska ha möte angående dokumentären. Alla grejjor är bra på sitt lilla sätt.

Sedan vill jag passa på att pusha för en annan blogg nämligen RISKY BIZNIZ.
Det är vad jag förstår två 18åriga killar som driver den med stor passion för dans/elektroniskt. Hyfsat många men framförallt riktigt bra låtar. Den sista posten med julmixen kanske inte var sådär klockren men annars är det riktigt bra grejjer.
Fortsätt!

2006-12-23T20:03:00.000+01:00

Fan oxå. Det skulle ju bli en fröjdefull jul. Istället kommer jag hem och möts av en mamma i upplösningstillstånd. Alla klapparna är inte handlade och det är enligt mamma låtasfarsans fel.

Hon vill inte fira jul längre och jag vet inte eller får inget grepp om vems "fel" det är. Hon har ofta julångest det vet jag men samtidigt kan det vara så att hon har dragit i låtasfarsan som inte hjälpt till i julbestyren.

Jag föreslog att vi skulle ta en promenad men det ville hon inte. Jag föreslog att hon måste prata med "Erik" som vi kan kalla honom. Det ville hon inte.

Nu skriker de på nedervåningen. Mest tycker jag synd om mina yngre syskon. Tänk om mamma inte följer med på julfirandet imorrn. Vilket jävla piss.

Mina ögon svider för att jag vill gråta men jag vågar inte här hemma. jag har aldrig vågat gråta. Jo det har blivit bättre men ett tag så var jag nästan desperat. Jag satt och bläddrade i gamla fotoalbum och lyssnade på ledsam musik. Patetiskt jag vet men det var mitt sätt. Det lyckades såklart inte. Nu för tiden vet jag inte vad som får mig att gråta. Jag stog bredvid en nybliven mamma idag och hon höll ett litet nyfött barn i handen. Då ville jag gråta. Jag fick en väldig längtan efter en familj. Att få uppfostra ett barn. Vara en trygg hand för någon.

Sist jag verkligen grät var på min morfars begravning och inte ens då fick jag fram några tårar under själva begravningscermonin. Och jag ser mig ändå som en rätt känslosam kille som gärna pratar om allt mellen himmel och jord. Jag fick smyga in i begrvingskapellet efter allt var klart. Då bröt jag ihop. Snälla mamma bli glad. Det är jul för fan.

2006-12-21T23:02:00.000+01:00

För ett tag sen fick jag en ide att jag skulle vilja göra ett Tv-program om ung kultur för unga vuxna. Smalt sub-kulturigt och trevligt. Jag visst inte riktigt hur jag skulle utforma det rent konkret och gick en dag en promenad med en vän som jag berättade om mitt lilla i-lands problem.
Hon kom upp med en jättefin ide som jag gick igång på. Vi tog varandras platser. Hon som är markandsföringstjej blev kreatör och jag som är flummig skapare styrde upp möten mm.
Vi hade ett möte med ett Tv-bolag som visade visst intresse.
En av programpunkt ska vara att någon har ett speciellt intresse, gärna en känd person med ett intresse för något helt annat än det han är känd för, ska intervjuvva en person som är riktigt jävla insöad på saken.
Tänk vad underbart det skulle vara om det tex visade sig att Horace Engdahl hade ett stort och brinnade intresse för japansk undergroundtechno. Att få se honom sitta och intervjuvva en stor japansk idol på knackig engelska men med sin intellektulla ton genomsyrandes alla frågor.

Så min fråga blir: Vet ni några svenska kändisar med en stor passion för något?
Skulle vara roligt att höra, E-types vikingahook känner jag dock redan till.

2006-12-19T15:31:00.000+01:00

JAG ÄR!

När jag gick till banken slog det mig att man/jag är så många saker. Både enligt mig själv och andra. Jag är: Filmare, bankkund, bloggare, www-beronde, musiknörd, klädberoende och tusen andra rätt ytliga saker. Tyvärr tror jag att det är just de mer obetydliga sakerna jag bedömmer mig själv och andra efter. Jag skulle ju kunna fylla på listan med massa andra saker typ: jag är smart, trevlig, ödmjuk, luktar gott. Tyvärr är det inte det jag tänker på utan snarare det första sakerna jag räknade upp. Vilket blir rätt endimisonellt. Jag tänker på en mening som jag förut stört mig på. -Jag är först och främst människa. New age flum har jag alltid tänkt. Kanske är det så. Kanske har jag blivit New Age sen den där jävla Aloe Veran i sommras.
Eller så är det nått så fundamentalt som att alla människor delar det mesta. Resten klär vi på oss. Hmmm. Jag ska fan ta tillbaka uttrycket från mig själv. -Jag är först och främst människa.
Får se hur länge det håller.

2006-12-18T00:20:00.000+01:00

Tänkte att jag skulle skriva massa om hur det går med dokumnetären. Eller avsaknaden av den kanske. Så det gör jag. Lite. Det senaste är att vi ska ha ett möte på TV-kanalen om framtiden för filmen. Eller den ska göras så mycket är vi överrens. Tyvärr så vägrar producenten fortfarande svara på min SMS/samtal. Ibland kokar jag när jag tänker på det. Samtidigt finns det så mycket jag kunde gjort annorlunda. Jobbbat hårdare. I den här filmen behöver jag nån som pushar mig för att jag ska komma framåt. Jag trodde jag var tydlig med det. Det kanske jag inte var. Filmen är för personlig. Den kommer visa saker.
För att gå emot mina rädslor så behöver jag ett stöd. Inte ett motstånd. Det är så mycket enklare med fiktion.
Mötet ska vi ha på min 30 års dag.

För övrigt är det enda som får mitt hjärta att banka lite hårdare just nu Nordpolen. Kolla upp honom. Det är elektronisk svensk pop.Tyvärr funkar inte länkarna längre som jag lagt upp nedan men datavana som ni är borde ni kunna spåra honom. Låga patetiska klyshiga texter. Därför älskar jag honom.

2006-12-13T00:26:00.000+01:00

Alla vill veta var du köpt din tröja. Idag var jag in till en kompis som har en klädaffär. Jag brukar handla där ibland. Ibland får jag rabatt. När jag såg tröjan på bilden började jag fundera på det här med identifikation. Det låter så klyshigt. Det är klyshigt. Men klyshor finns. För att de existerar. När jag frågade vad tröjan kostade svarade min vän utan att blinka. -2000kr. Jag svarade oxå utan att blinka. -Fett. -Men om du ger den till mig för 1500 så tar jag den rakt av.

Det finns värre saker man kan göra för att känna att man är nån. På en del ställen kan man slå ihjäl någon för att få vara någon. På en del ställen kan man skära sig för att känna att man tillhör något. På en del ställen kan man köpa en tröja för 2000 kr för att känna att man tillhör ett samanhang. KASAM. Känslan av ett sammanhang. Det är starkt.

Jag tog dealen.

http://www.monkeybizzsthlm.blogspot.com/

2006-12-03T23:51:00.000+01:00

Jag har ett väldigt bra jobb. Ibland kanske lite för bra. Vi får ofta uppskattning på olika sätt. Härom månaden fick jag frågan: -Vill du prova att gå till en kinesolog? -Öhhh vad är det?
-Det är en snubbe som påstår sig kunna lösa blockeringar.
Och inte på det där gamla tråkiga sättet med terapi utan genom att prata med min muskler.

Han förklarade följande. -Vi har minnen, positiva och negativa som hjärnan inte kommer ihåg men allt lagaras i kroppen. Cellerna minns. Genom att ställa ja och nej frågor till dig kan jag känna om de svarar ja eller nej (spänd eller svag muskel). Jag kan även ringa in problem på samma sätt och släppa blockeringar.

Ok. Kanske. Men jag vet inte vad jag ska tro. Enlig honom bar jag på en massa saker. Jag berättade att jag hade svårt att somna på kvällarna. Han sa:- Vi jobbar med det.

Sedan fick jag lägga mig på en bänk. Han höll min handled väldigt löst. Liksom kände ömsom med pekfingret ömsom med mittenfingret. Snabbt och repetativt. Han pratade för sig själv. Han ställde frågor till mig. Jag blev ledsen. Jag kände mig trygg. Faderligt på något sätt.
Jag fick följa hans fingrar fram och tillbaks. Det är jobbigt. Testa själva under en minut får ni se.

Sedan var det liksom över. Från att det kändes som vi kunde prata om vadsomhelst så blev allt vanligt igen. Var det här allt. Jag tackade och gick in till de andra.
Jag märkte att jag kände mig lungn. Inte så konstigt. Jag märkte att jag sket i allt. På ett positivt sätt. När folk ställde frågor till mig så kunde jag inte svara. Helt off. Utan hasch.
Det sjuka är att jag var helt sänkt i flera dagar efteråt. En mixad känsla av att det löser sig (vilket det nu är som ska lösa sig) och att allt är lungt. Det är bra tror jag. Ett bevis på att det fäste. Jag vet inte om jag är helt omvänd men jag tackar för att jag numer ser på personalvård på ett helt nytt sätt. Och sover.

Nordpolen-The four things

2006-12-02T11:07:00.000+01:00

Ibland känns det så meningslöst att tycka nått. Tänk er följande senario: Ni har haft en massa konstiga saker i erat liv. Ni bestämmer er för att visa det. För alla. Ni lyckas få pengar till det. Pengarna ska gå till att göra en bok/film/prosa whatever. Personen som ska hjälpa er försvinner. Ni tar kontakt med dem som betämmer över hon som fått pengarna. De hittar henne. Allt som händer är att. Fler personer blir inblandade.
På längre sikt kanske det kan vara bra. Just nu skiter jag i. Hon sket i. Det är då känslan av att det är rätt meningslöst att överhuvudtaget tycka något infinner sig.

Nordpolen-Have to get out

2006-11-21T12:44:00.000+01:00

Dålig sömn. Drömde om våld. Ofett.
I veckan hade killarna från Tv-kanalen gått in till min sk producent på hennes jobb. Undertexten var att hon inte mådde så bra. No shit. Ge mig min film tillbaka. Jag vet att hon har massa jobbiga saker i privatlivet. Det respekterar jag. Det jag inte kan respektera är att man inte kan släppa ett projekt när det inte funkar. Stolthet till vilket pris som helst.
Beef är inte så fett. Ändå är det interessant. Why?

2006-11-20T16:06:00.000+01:00

New yorkNew yorkNew yorkNew yorkNew yorkNew yorkNew yorkNew yorkNew york:
En dag så skall även vi mötas.

Cotton Club-Lost City

2006-11-16T14:34:00.000+01:00

Jens Lekman-Maple leavs

The Sweptaways-Wuthering heights

2006-11-16T14:21:00.000+01:00

Ibland undrar jag hur mycket smärta en människa orkar med. Min människa. Igår överdoserad han. Han spydde och log samtidigt. En dubbelnatur. Som oss andra. Bara väldigt mycket tydligare. Han log men ögonen sa något annat.

När han väl kom till sjukhuset så blev jag varm. Glad. Inte för att han var där. Utanför att jag själv inte är där. För att min mamma inte behöver sova oroligt längre. Tack.

2006-11-13T13:28:00.000+01:00

Rippat rakt av från Marcus Birros blogg:

Sverige är på väg att slira rätt ner i det kulturella diket. I tider när Sveriges näst största kultursidor på allvar diskuterar dokusåpor på mittuppslag, när landets största kulturella flaggskepp ( åtminstone i sina egna ögon) likställer författares rättmätiga projektansökningar med “tiggarbrev” och målar i föraktfull, överlägsen, raljerande och obehaglig ton ut fattiga poeter som en ny form av samhällsfara, anser vi att måttet är mer än rågat. Den senaste artikeln i DN, skriven i en anda som bara har sitt motstycke hos en välsponsrad och blöt julfest hos Timbro, är ett insuinant och på sina ställen rent lögnaktigt påhopp på en yrkeskår som trots alla hinder känt sig nödga att ägna sig åt något så ekonomiskt omöjligt som att skriva en litteratur som främjar den andliga tillväxten i det här landet. Det andliga klimatet i Sverige är under all kritik. Vi är på väg att roa oss till döds. Det är minsta motståndets lag som gäller. Allt som är välling konsumerar vi med ett debilt flin, vid minsta motstånd ger vi upp. Med den nya regeringen vid rodret oroas vi över att det endast kommer bli den bärande kulturen som kommer att ha existensberättigande. Och vad är bärande litteratur? I detta nya samhällsklimat kommer allt som återstår bli böcker skrivna av Björn Hellberg och Camilla Läckberg. Vi kommer få en ny form av selektionsjury (det är också populärt just nu) som sållar ut all icke bärande kultur, all barnteater, alla böcker som inte handlar om mord, småbarn eller balla caffe´latte-sörplande södermalmsmorsor, all konst, all poesi, alla långa kärleksromaner, alla samhällskritik, all fri teater, alla mindre rockklubbar, alla ungdomsarrangemang. Men all god kultur kommer alltid underifrån. Den så kallat bärande kulturen, underhållningslitteraturen, kommer inte ens ha baksidan på en bussbiljett att skriva hem på när historiens bok ska skrivas.

Vad god kultur är kan diskuteras i evighet. För oss är god kultur allting som berör. Från Marcel Proust och smal lyrik, till Stephen King. Vi vill ha ett kulturellt smörgåsbord. Vi vill inte ha ett bord med bara en enda rätt att välja på. Det är mångfalden som gör kulturen levande och intressant. Och i en sådan mångfald måste den smala, så kallat tärande, kulturen också få finnas. Stephen King kommer mycket väl överens med Kafka i bokhyllan…

Nu hotas all den kultur som skänker människor andlig tillväxt. Den är hotad i grunden. Vi ser allvarligt på den nya kulturella utvecklingen. I våra ögon liknar det mest en rask avveckling, ett kalhygge.

När SVT för en tid sedan ville “föryngra” sina kanaler fick de ta emot den största mängden protestbrev någonsin av just ungdomar som inte ville bli behandlade som sämre vetande männsikor, som inte vill ha fler dokusåpor till priset av att dokumentärer och nyheter försvinner. Det tycker vi är bra. Det ger hopp.

Det är makten, inte folket som vill fördumma det kulturella och mediala utbudet.

Vi vill inte ha ett samhälle där bara melodifestival, schlager och kriminalromaner får tillåtas finnas. Vi vill ha ett sprudlande, oväntat, upprörande, tålmodigt och berörande kulturliv som måste få kosta. Vi vill ge mer pengar åt all den så kallat alternativa kulturen, ( som ju egentligen inte alls är alternativ, utan den i verkligheten rådande) den som lever och frodas utanför DN skrapan, utanför tullarna. Den räddar liv. Låt den få göra det. Håll era flottiga, marknadsliberala fingrar borta från poesin, litteraturen, barnteatern, biblioteken, rockklubbarna, ungdomarna. Om ni anser att kultur endast är privatteatrar, schlager och deckare är ni välkomna på en rundvandring i ett fantatsiskt land som ligger strax intill. Vi sträcker ut en hand. Ni är alla välkomna in.

Detta är skrivet på Marcus Birros blogg. Jag supportar. För att läsa mer klicka här.

2006-11-10T13:16:00.000+01:00

Helg. För många betyder det utgång. Inte för mig. Jag jobbar. Från kl 15 idag till 10 måndag morgon. Dygnet runt. Undrar om jag kommer hjälpa någon. Det kommer jag förmodligen. Vilket konstigt jobb egentligen. Försöka läka någon annans sår. Ibland känns det som jag bara tejpar över dem.Ibland lyckas jag få ut varet oxå. Allvaret. Då fylls jag av en känsla av samhörighet och stolthet. Äkta. På riktigt. Det är en tung tanke att alla som jag träffar genom jobbet inte kommer fixa det. Få ett drogfritt liv. En del kommer dö. Men när någon som varit hos oss hör av sig och berättar att allt funkar så är det värt mycket. Allt.
A true story of sex drugs and rockn roll.

2006-11-09T14:49:00.000+01:00

Ja, jag vet att jag bara är en epakopia av alla tuffa mp3 bloggar ibland. Men det kan jag leva med. Det jag dock inte skulle kunna leva med är att hålla in på en sån här skönhet:

Mekon - Yes Yes Y'all (Duke Dumont remix)

DANCE!DANCE!DANCE!

2006-11-08T14:14:00.000+01:00

Förrgår var den sjukaste natten på länge. Jag vaknad typ 25 gånger.Varje gång jag somnade om så drömde jag en lika sjuk dröm igen. I den första var jag i ett stort rum med den här oändligt långa och lika smala kvinnan. I rummet fanns massa vävstolar och konstiga formationer. Kvinnan var delvis fastvuxen i saker. Hennes smala bräckliga kropp gick in och ut genom väggar. Vävstolarna delade hennes ben och armar. Hennes ansikte var vackert och deformerat. Hon såg ledsen ut. Hennes ögon skrek på hjälp. Sedan visade hon fisken för mig. Jag blev rädd.

Officiellt så skyller jag på fullmånen som var den natten men min terapeut och jag vet att det var GADen som spökade.

Rex the Dog-Sequencer every day (Smakprov)

2006-11-07T11:22:00.000+01:00

I dag är jag ledsen. Inte ledsen som i att gråta. Det kan jag inte. Jag tänker på mig själv. Hur kan jag tycka det är interessant med någon som är trasig. Hur kan jag tycka någon som 50cent/Pete/Kate/Dylan vara interessant. Om jag vore 15 år kanske. Men det är jag inte. Jag är snart 30. Om jag inte haft ett förflutet som missbrukare kanske. Men det har jag. Jag borde kunna se förbi sånt. Jag hatar droger och allt det står för. Jag tycker om människorna men jag kan inte vara där. Varför är jag så interesserad av allt som är ytligt? Varför är djupa männsikor ytliga?

2006-11-05T22:56:00.000+01:00

Dibaba vs Green Velvet-Saved in LaLaLand
Panache-Frctnsrmx Av Marion

2006-11-04T16:20:00.000+01:00

Tora Vinter-Sophies Nightmare

Magnetic Fields- Love goes home to paris in the spring (1 2 Manys Pitchn Beat Edit Beta)

2006-11-03T18:43:00.000+01:00

Pratade idag med Tv-kanalen. Igen. De har heller inte fått tag på henne. Den. Det har nu gått så långt att de ska åka ner från kanalen till henne. Gå in på hennes jobb. Prata med henne. Reda ut saker. Jag vill inte reda ut något. För mig är det utrett. Hon ska bort. Jag ska ha en ny producent. Ta ett djup andetag och gå vidare. Hur fan vågar hon. Vad tror hon?

Emmon-Down Below

2006-10-31T22:37:00.000+01:00

Asshunter!

Fy fan Basshunter. Jag har försvarat dig mot massa männsikor. Som slentriandissat dig. Det är väl rätt så välkänt att din musik inte är nån creddig historia men jag har valt att ta din sida. För att du har övervunnit tourettes. För att du gör din grejj. För att du är allt som jag inte vill vara men du är det och är stolt över det. Du är lite som en saga. Mamma hade kunnat gilla dig. Men sagan fick inget lyckligt slut. Du är en ...... Så tröttsamt.Gått på samma gamla konstnärsmyt som alla andra. Jag håller inte på dig längre. Och du...du får inte mindre ryck av ......

Asshunter-Vi sitter här i venten (Aucostic Mix)

Asshunter-Det heter faktiskt BOT

2006-10-29T20:06:00.000+01:00

Idag var jag med om en lite häftig sak. Det var en teatersnubbe som tog kontakt med mig över internet. Ville träffas o snacka lite för att vi har liknade intressen. Direkt tänkte jag att det måste finnas en baktanke. Annars är det alltid att man ska träffa någon pga av ett projekt eller liknade.

Det fanns ingen baktanke (vad jag märkte). Bara ett intresse. Vi pratade om filmer regi musik konst mm. Vi gnällde på våre respektive områden (film och teater.) Vi tyckte lika om några saker och olika om andra. Kort sagt: ett otippat möte. Jag ska börja ha fler. Inte för att jag vill ligga med nån eller för att jag vill göra ett projekt. Utan för mötet i sig.

Karin Ström-Sneda ögons vakenhet

2006-10-28T20:43:00.000+02:00

Mina band. MINA band. Ändå så fick jag reda på att tv-kanalen har blivit lovad en grovklippt verison av filmen i slutet av den här månaden. WTF!

Fan vilket fiasko stormen blev. Jag hade kallt räknat med att få smaka på Moder Jord. I deluxe verision. Allt vi fick var en liten pust.

Då blir vi lite gladare igen med hjälp av insomnade Le Sport och Stevealicious!

Stevealicious-Sunny Saturdays

Le Sport-Chemical Drugs (Stevealicious Remix)

2006-10-27T18:27:00.000+02:00

Idag hade jag ett möte. Jag blev överraskad över hur bra jag var. Ibland kan ju orden som lät så smarta i huvudet bara bli platt fall när man lägger fram dem. Dock inte idag. Jag flöt fram som Stenmark på topp insmord i smör. Överfett för att härma min skånska vän.

Paul Nazca-Sleeping

Samuraj Cities-THXA10000000

Bjuder på två bra stormlåtar idag. Jag tänkte att jag skulle gå ut mitt i stormen nån gång i natt. Då kommer jag ha dessa låtar i hörlurarna.
Konstigt att fast jag har skött mig så länge så kommer fortfarande tankarna ibland. Storm. Perfekt att göra bax. Ingen hör. Ingen ser. Men det ska jag inte göra. Jag ska lyssna på dessa och vara glad att jag lever istället. Mitt i stormen.

2006-10-26T00:26:00.000+02:00

För bra för att inte dela med sig. Figaro- Cut and glow

2006-10-25T21:14:00.000+02:00

Ring så spelar vi inte!

Ring. Inget svar. Ring. Inget svar. Ring. Inget svar.

Idiotcpashelvetesskit också. (90ionde gånger jag ringer min sk producent)

Lite roligt däremot är att jag och en vän skriver på en ide för ett trevligt tv-program. Ska pitchas om ca 1 månad. Rolig grejj att göra även om det inte blir nått av. Alltid lär man sig nått nytt.

Idag såg jag en man som ramlade på sin cykel. Jag frågade inte hur det gick. Han rörde sig dock.

2006-10-24T16:18:00.000+02:00

Kan väl bara passa på att tipsa om Hybriskvällen på O-baren på torsdag. Kalle J och Familjen kommer dit.

2006-10-24T10:57:00.000+02:00

Först lite muzak: Knife goes gregorian! Här!

The Producers:

Min producent har försvunnit. Som i borta. Undrar vad Coppola hade gjort? Producerat skiten själv förmodligen. Grejjen är att den här producenten inte vill kliva av trots att hon inte har ringt mig på över tre månader. Vi har ju ett jävla fuking projekt ihop!I det här fallet en liten dokumnetärfilm om mitt liv. Som det var förr och så det är nu.

Det finns mycket i det här även jag kunde ha gjort annorlunda. Jobbat hårdare. Men jag sa faktiskt från början att det var mitt första stora projekt. Att jag behöver stöd. Hjälp. Handledning.
Tror jag har ringt henne kanske 80 gånger senste månaderna. Smsat. Pratat in.
Nu har jag ringt Tv kanlaen som finasierar. Det känns som att de tror på vad jag säger men sen kommer all jävla juridik. Hon har skrivit alla kontrakt. Hur tar man sig ur?

Ge mig sinnesro...

2006-10-23T16:35:00.000+02:00

I helgen var jag hemma. Hemma som i var jag växte upp inte där jag bor. Ibland blir jag ledsen när jag kommer hem. känns som en förlorad annan tid på något sätt.

På en helg så ska man klämma in massa besök. Ett av dem var till pappa. Han bor ihop med sin mamma. Farmor. Det såg ut ungfär likadant som det alltid gjort. Gamla tapeter som säkert är superhippa i vasastan. Det tänker nog inte farmor på. Hon tänker nog mest på att hon precis kommit hem från sjukhuset. Det var lite därför jag ville dit. Jag tänkte på att man kanske borde hinna se sina nära o kära innan de försvinner. De senaste åren har farmor haft en hjärta som jag gjort av en pärlplatta. Hjärtat är rött med massa svart i. Väldigt tydligt. Farmor tror att jag gjort den på dagis. Det har jag inte. Jag har gjort den när jag var fruktansvärt påtänd. 18 år kanske.
Jag sa att jag gjort den när jag var full. Som en kompromiss liksom. Jag ville vara ärlig men ändå kan man ju inte säga nått sånt. Eller kan man? Kanske skulle hon förstå. Att jag inte är sån
längre.

Sen fick jag en väska av pappa. En dammig gammal väska. Saker som jag glömde efter jag åkte på behandling. I väskan fanns nästan hela mitt liv komprimerat. Två blockflöjter. Diplom. Medaljer från 4 klubbs i orientering. Noter. En bibel. Några skolkataloger. Ett brev. Från Conny.
Det skrev han från häktet. Det låter såhär:

Tja Pönö!

Här inne är allt ascoolt. Bara nya coola kläder, bara bra nya filmer.
Asschön säng. Bara ny cool rap. Så har jag fått en bil, en escort vit med tonade rutor, bra bandare och en skitsnygg brud. Jag har det asbra mäns du rövar dig. Gå till haga, inge mat och din tajta stickade tröja.
Ojo allt e helt rövigt härinne. Går upp 7 på morgonen och rövar hela dagen. Jag blir nog kvar här nån vecka till. När jag kommer hem ska vi "suuupa". Tråkigt det där med Petter. Ha det bra o röva på dig!!!
Cooooonny (min nya tag)

Där kanske vi var 19 år. 10 år sen. Konstigt det där med tid. Den är varken bra eller dålig. Den bara är och är en av de få saker vi faktiskt inte kan påverka.