I dag är jag ledsen. Inte ledsen som i att gråta. Det kan jag inte. Jag tänker på mig själv. Hur kan jag tycka det är interessant med någon som är trasig. Hur kan jag tycka någon som 50cent/Pete/Kate/Dylan vara interessant. Om jag vore 15 år kanske. Men det är jag inte. Jag är snart 30. Om jag inte haft ett förflutet som missbrukare kanske. Men det har jag. Jag borde kunna se förbi sånt. Jag hatar droger och allt det står för. Jag tycker om människorna men jag kan inte vara där. Varför är jag så interesserad av allt som är ytligt? Varför är djupa männsikor ytliga?
posted by motherfakka at tisdag, november 07, 2006
6 Comments:
djup eller grund, alla är ytliga. det går aldrig att komma ifrån. hellre djup o ytlig än bara ytlig. den som säger sig vara oytlig ljuger o påstår den sig vara djup till på köpet är den jävligt grund. om du frågar mig, jag gillar folk som inser.
Jag är ganska ytlig av mig. Varför vet jag inte, men skulle jag säga nåt annat så ljuger jag rakt ut.
Men det är inte allt.
När ytligheten blir allt, förlorar man sitt djup. Förr eller senare måste man konfrontera denna tomhet.
Så var gärna ytlig! Men förlora inte dig själv i processen.
klart man måste vara stolt över gropen! jag gillar den som fan. o jag blir lätt imponerad om du trycker in pingisbollar, shit vilken fin grop du måste ha..
Åh, det är klurigt det där med ytlighet - det kan lätt förväxlas med integritet. Klurigt värre...
Det behöver väl inte vara ytligt att bry sig om missbrukare? Missbruket är väl knappast anledningen till ditt intresse, eller hur?
Det behöver inte alls vara ytligt att bry sig om missbrukare, tvärtom. Jag jobbar med missbrukare.
Däremot undrar jag om det inte är så att det är delvis att det är bra artister men oxå deras svärta jag går i gång på och där då missbruket ingår.
Jag vill bort från det.
Skicka en kommentar
<< Home