Ibland undrar jag hur mycket smärta en människa orkar med. Min människa. Igår överdoserad han. Han spydde och log samtidigt. En dubbelnatur. Som oss andra. Bara väldigt mycket tydligare. Han log men ögonen sa något annat.

När han väl kom till sjukhuset så blev jag varm. Glad. Inte för att han var där. Utanför att jag själv inte är där. För att min mamma inte behöver sova oroligt längre. Tack.