Tänkte att jag skulle skriva massa om hur det går med dokumnetären. Eller avsaknaden av den kanske. Så det gör jag. Lite. Det senaste är att vi ska ha ett möte på TV-kanalen om framtiden för filmen. Eller den ska göras så mycket är vi överrens. Tyvärr så vägrar producenten fortfarande svara på min SMS/samtal. Ibland kokar jag när jag tänker på det. Samtidigt finns det så mycket jag kunde gjort annorlunda. Jobbbat hårdare. I den här filmen behöver jag nån som pushar mig för att jag ska komma framåt. Jag trodde jag var tydlig med det. Det kanske jag inte var. Filmen är för personlig. Den kommer visa saker.
För att gå emot mina rädslor så behöver jag ett stöd. Inte ett motstånd. Det är så mycket enklare med fiktion.
Mötet ska vi ha på min 30 års dag.

För övrigt är det enda som får mitt hjärta att banka lite hårdare just nu Nordpolen. Kolla upp honom. Det är elektronisk svensk pop.Tyvärr funkar inte länkarna längre som jag lagt upp nedan men datavana som ni är borde ni kunna spåra honom. Låga patetiska klyshiga texter. Därför älskar jag honom.