Nordpolen-Vem har sagt?

Jag tänker på när jag band fast dig i en stol i köket. Det tyckte jag var roligt. Ibland kunde du sitta fast timmar innan jag släppte loss dig. Eller du kanske låsades för att göra mig glad. Jag tänker på när jag inte fick gå hem till dig för mamma men smet ut och ställde mig och tittade på ditt hus. Min känsla för dig var enbart glädje. Nu vet jag bättre. Jag hoppas han inte slog dig. Fast det gjorde han. Jag känner det. Jag tänke ibland på att döda honom men det skulle jag aldrig våga. Jag kommer ihåg när han och jag drack hembränt blandat med Mer på släktträffen. Vi sa sjuka saker till varandra. Sedan släpade jag ut honom på verandan. Han låg kvar där tror jag. Jag hoppas du fick det liv som du ville. Att du fick göra det du kände. Sista åren sågs vi knappt och jag grät inte ens när jag fick beskedet. Jag vet inte, jag skäms nästan för det. Du spelade så oerhört stor roll för mig när jag var liten. Nu vet jag inte. Jag fick inte heller chansen att ta reda på det. Fel. Jag tog inte chansen att få reda på det. Nu finns det ingen chans kvar att få. Hoppas du får det bra där du är. Du är död. Jag är kvar. Jag älskar dig.