Det finns hopp för mänskligheten. Sönderslagen bakruta. Idiotungar. Kåpan bortriven. As. Rosen kvar. Amatörer. Det finns väldigt få saker som slår att komma ut en morgon och hitta sin bil trasig och sönderbruten. Typ kolera, valfri konstrockare eller någon som spyr på ens nya sneakers. Sexigare förmiddag går att fantisera om. Och hur det än låter så kommer onekligen tankarna. Vem fan tror de att de jävlas med. Borde jag gömma mig och se om de kommer tillbaka så ska de få äta sina egna tarmar. Inlindat. Med fiskleverolja och kadaver(det var det äckligaste jag kom på för tillfället).Eller en klassik korsfästning kanske. Vet inte riktigt vad det skulle leda till men tanken är onekligen kittlande. Jag har egentligen ingen rätt att ens tänka tanken. Jag vet inte hur många hundratals bilar jag varit med och stulit. Hur mycket skador jag gjort. Ändå så kommer de. Tankarna. Jag är ju en helt vanlig svenne. Delar samma rädslor och känslor som resten av mänskligheten. Vem är jag att döma. Nu står jag på andra sidan och det enda jag kan göra är att stå med sammanbiten min och plocka upp glasskärvorna. Svälja stoltheten. Conny.Min arbetskollega Niklas. En alkad granne. Alla tre dyker de upp i samma ögonblick. Grannen med lite plast som jag kan tejpa över. Han hade också haft inbrott i sitt garage för några år sedan. Två backar öl hade försvunnit. Han visste hur det kändes. Conny och Niklas fixade till kåpan så det går att köra bilen. Jag är er tacksam. Det finns hopp för mänskligheten.

Pojkarna på bilden har för övrigt inget med texten att göra.

MSTRKRFT-Streetjustice