Ta en god titt på kvinnan på bilden. Nej titta igen. Hon är en äkta hjälte. ÄKTA. Ordet har utarmats så det knappt finns nån smak kvar. Det används mest av rockjournalister och hip-hopare nuförtiden. Hon heter Frances Tuuloskorpi. Hon vill kämpa för en bättre värld och hon gör det så vackert och med en sån värme att hon ger mig rysningar. Filmaren Susanna Edwards följer henne under hennes kamp på Skogaholms bageri.
Hon kämpar och sliter för alla i sin Fackklubb. Hon arragerar möten när Skogaholm vill lägga ner och flytta. Hon ser till att t-shirts blir tryckta när ledningen kommer med ännu en av alla sina juridiska kringelkrokar för att bli av med arbetarna. Hon pratar och förklarar för arbetarna när deras egna fack sviker. De borde resa en staty över över dig Frances och jag svär att jag kommer vara där för att resa den. Om ni inte sett dokumentärfilmen Fackklubb 459 (sista striden på Bagarn) så gör det. Gör det. En av de saker som värmde mest i filmen var när Frances åker till ett bageri som Skogaholms ska flytta delar av sin produktion till och en äldre man från mellanöstern säger: -Vi måste ställa upp för de här bagarna. Utan tanke på sitt eget jobb som hängde på en skör tråd så vill han ställa upp för dem. Han känner ingen. Han har chansen att bli av med sitt eget jobb. Men han vill ställa upp. Utan egen vinning. Varför? Jo för att det känns rätt. För att det ger en känsla av att försöka göra en skillnad. Hörde du det Redman? Äkta.