måndag, juli 09, 2007


Du var vacker trots att du var svart. Det ironiska är att när du kom till min lägenhet så var det förmodligen för att du kände ljuset och värmen. Och ville ha mer. Istället fick du en gaffel rakt igenom dig och jag såg på när du dog. Sprattlade paniskt på min musmatta. Sedan försökte jag ge dig till hunden men han ville inte äta upp dig. Fan vad jag behöver dig. Ljus och terapi.

2 Comments:

Blogger Anne said...

Men du, mer ljus!

2:12 fm  
Anonymous Anonym said...

Sund jycke måste jag säga. Ljuset kommer, vi får bara ha lite tålamod.

8:35 fm  

Skicka en kommentar

<< Home