Det kryper nått skit i min nacke och jag kan inte riktigt bestämma vad det är. Ofta så är det bara som en liten rysning men ibland tar det sig bisarra uttryck. Om man tänker på nått riktigt äckligt eller njutningsfullt så reser sig ju ofta nackhåren men det här är som någon drar en sån där dammvippa från TV-shop över nacken. En fladdermus på pinne kanske. Härom veckan hade den lilla bastarden tagit sig in mellan mina kuddar. Om den satt på en pinne hann jag aldrig ta reda på eftersom jag flög ur sängen för att tända lampan. Såklart hade den hunnit dra innan jag hann se den. Dom är listiga de där små. Man vet att de finns och att de aldrig är borträknade men de vill inte riktigt visa sig. Som tomten. Eller jesus. Men det är lika bra att de håller sig borta. Annars kan man ju börja tro på dem.