Idag låter jag en Gäst-Bloggare komma till tals för jag har inga ord. Dessutom säger han det bättre än jag. Varsågod Ricky Bruch. Snott rakt av ur filmen "Själen är större världen".

"Det här livet är ett sjukhus, där varje patient är besatt av en längtan av att byta säng.
Han som ligger sjuk vid fönstret tror sig bli frisk framme vid elementet och han vi elementet tror sig bli frisk vid fönstret. Jag har den känslan att jag alltid skulle trivas där jag inte är.
Denna fråga om förflyttning är något jag oupphörligt ältar med min själ.
-Vad skulle du säga om att bo i Lissabon? Säger jag till min stackars frusna själ.
-Där det är så varmt och du skulle kvickna till som en liten ödla.
Staden ligger nere vid havet, man påstår att den är byggd av marmor och att befolkningen så till grad hatar träd och växter att de rycker upp dem med rötterna.
Där har du väl ett landskap i din smak. Men min själ struntar fullständigt i mig.
Den svarar inte."

Stefan Jarls kommentarer angående filmen.