I helgen råkade jag hamna på någon form av konstutställning. Det är rätt dassigt i vanliga fall tycker jag, förutom att det kanske finns nån trevlig konstbrud som man kan spela djup inför. Det gjorde det inte här. Däremot en japansk performanceartist som synes på bilden gjorde olika konster med sin nakna kropp samtidigt som hon hade ett UVljus som penetrerande hennes skal. Rätt mycket som mitt 90tal med andra ord vilket gjorde att min identifikation genast gjorde sig påmind. Det skulle nog vara rätt skönt att ligga och åla omkring i den där kokongen. Tillbaka till livmodern helt enkelt. Fuck you Kodak. Här har du ett riktigt moment. Moment 22.

Eftersom jag ogärna sätter mig i situvationer som är nya och därigenom inte lär mig så mycket (förutom olika porrsidor tänkte jag skriva här men det är en lögn, jag har varit in på samma sida i två år nu) så hamnar jag inte i så många olika sammnhang. Det blir kaffe på ungfär samma ställe, flashiga t-shirtar för 500 kr st som vägrar hålla passformen och fylliga frisörskor. Nu har jag dock gett mig ut på okända jaktmarker. Tennis. Jag suger på det och jag hatar att jag gör det. Nu skulle jag kunna hålla en lång utläggning om att det inte går att vara bra på något man gjort 6 gånger. Jo. Det. Går. Jag har ju fan haft bollkänsla. Det här är inte samma sak. Lägger man till min fåfänga på det här som att jag aldrig skulle stå i nån sunkig förort och öva för att långsamt bli bra så inser även ni att jag har ett problem. Det betyder också att man får smaka. På Robins röv. Eller rättare sagt auran av honom. Vet ni hur hårt fanstyget servar? Inte jag heller men jag hade inte velat stå naken framför så mycket vet jag. Det är såklart Robin Söderling jag pratar om och såklart skulle han ha banan bredvid våran. Ni vet att mellan många tennisplaner sitter det staket och nån halvtransparant reklamslogan. Det gjorde det inte här.
För att sammanfatta förnedringen kort. Jag skulle inte gråta om hans högerskadade arm inte läkte till nästa ATP. Jag vill ju bara få magrutor så jag skulle få ligga mer. Det här ingick inte i dealen.

Jerker-Teknologick(feat Biggie Smalls)

Det kryper nått skit i min nacke och jag kan inte riktigt bestämma vad det är. Ofta så är det bara som en liten rysning men ibland tar det sig bisarra uttryck. Om man tänker på nått riktigt äckligt eller njutningsfullt så reser sig ju ofta nackhåren men det här är som någon drar en sån där dammvippa från TV-shop över nacken. En fladdermus på pinne kanske. Härom veckan hade den lilla bastarden tagit sig in mellan mina kuddar. Om den satt på en pinne hann jag aldrig ta reda på eftersom jag flög ur sängen för att tända lampan. Såklart hade den hunnit dra innan jag hann se den. Dom är listiga de där små. Man vet att de finns och att de aldrig är borträknade men de vill inte riktigt visa sig. Som tomten. Eller jesus. Men det är lika bra att de håller sig borta. Annars kan man ju börja tro på dem.