Säg efter mig. -Jag ska ersätta mitt negativa ego med någonting positivt. Jag svarar följsamt. -Jag ska ersätta mitt negativa ego med någonting positivt. Fläcken i taket sittar på mig retsamt och allt eftersom den transformeras till en hålögd döskalle så känns den mer hotfull än retsam. Hans torra fingertoppar smattrar mot min handled. -Kiropraktikdrag 7:3. Jag söker tröst hos andra fläckar i trätaket men ingen vill le mot mig. -Titta på mina fingertoppar säger han och skjuter ut underkäken. Jag tittar. -Följ dem. Han rör sina fingrar i en triangel strax ovanför mitt ansikte. -Nej inte röra huvudet. Min ögon blir till mos och tankar om damunderkläder och hamburgare snurrar i skallen. -Så. -Nu borde tegelstenen vara borta säger han och fyrar av ett av sina patenterade garv.

Djuma Soundsystem-Les Djinns (Moby Remix)

I förrgår köpte jag en scarf. Bandana kanske det heter på modernt språk. Fast enligt mig har man en bandana runt huvudet i första hand och en scarf runt halsen. Nu så kallade de som tillverkade den för bandana så det är väl bara att knäböja. När små märken vill visa att de är lite extra tuffa så skickar de gärna med en bonus. Gärna en lite dekadent bonus flirtande med något förbjudet. Som vi alla vet så drar det förbjudna lite mer. I det fallet så var det en liten brun påse. En replika av den lilla bruna påsen som alkoholister i USA har utanpå sina öl/vin flaskor för att dölja att det är det flytande guldet. Först tyckte jag det var otroligt töntigt vilket jag sedemera vidhöll ännu hårdare. Däremot är det ju en guldgruva att göra affärer på just det sättet. Undrar hur mycket 50 cents skivbolag har tjänat på att låta Curtis gapa om vapen och knark. Saker som de gnuggar händerna åt när de hör men snabbt glömmer när dottern börjar träffa en svart man med stor bil och röda ögon. Jag kommer ihåg att när jag var lite yngre så fanns det byxor med pot-pocket dvs en gömd liten ficka i linningen för att inte behöva få polisbil hem till mamma och få fredagen förstörd. Sjukt bra uppfinning.

300 kr kostade scarfen. Frågan är bara om någon som vet vad det är för märke nu drar parallerna att jag tycker som han. Om den personen kan identifiera sig med mig och drar en massa slutsatser om min person. Det borde vara så. Rent logiskt. Jag är Curtis.

50 cent-Fully loaded clip.

Det finns folk och det finns folk. En del råkar vara kvinnor och andra vara män. Som man har man många fördelar. En klassiker är att man får högre lön. En annan fördel är att få hjälp när man behöver det.

I Humlegården idag den 23 Maj kl 14.30 fanns det en kvinna som behövde hjälp. Hon ville låna min telefon. Hon fick det men kom inte ihåg nummret hon skulle ringa. Själv tänkte jag på att det skulle vara pinsamt om hon skulle stjäla den så att jag skulle få lova att springa efter. Hon var spröd och verkade väldigt blyg men hon tog mod till sig och frågade om jag pluggade. Jag ser förmodligen yngre ut än jag är. Jag kunde inte låta bli att tänka att hon var söt. Men hon var sjuk. Väldigt sjuk. Jag känner sånt. Kanske medicinerad. Kanske bakpundig. Vi pratade lite om var vi var ifrån. Hon hade massa kassar. Hon visste inte var hon skulle.
Till slut kom hon på att hon hade en tid att passa. Det kändes lite tryggare att hon inte skulle vara själv. Kanske var det tvärtom. Kanske skulle hon sälja sig , vad vet jag.

Själv gick jag på socmöte och verkade duktig. Jag kanske borde köpa en trisslott eftersom jag har ändå har möjligheten att göra just det. Har man inte fördelen att kunna slänga upp pengarna så existerar inte turen heller.

Mr Suitcase-You dont smile anymore

Ta en god titt på kvinnan på bilden. Nej titta igen. Hon är en äkta hjälte. ÄKTA. Ordet har utarmats så det knappt finns nån smak kvar. Det används mest av rockjournalister och hip-hopare nuförtiden. Hon heter Frances Tuuloskorpi. Hon vill kämpa för en bättre värld och hon gör det så vackert och med en sån värme att hon ger mig rysningar. Filmaren Susanna Edwards följer henne under hennes kamp på Skogaholms bageri.
Hon kämpar och sliter för alla i sin Fackklubb. Hon arragerar möten när Skogaholm vill lägga ner och flytta. Hon ser till att t-shirts blir tryckta när ledningen kommer med ännu en av alla sina juridiska kringelkrokar för att bli av med arbetarna. Hon pratar och förklarar för arbetarna när deras egna fack sviker. De borde resa en staty över över dig Frances och jag svär att jag kommer vara där för att resa den. Om ni inte sett dokumentärfilmen Fackklubb 459 (sista striden på Bagarn) så gör det. Gör det. En av de saker som värmde mest i filmen var när Frances åker till ett bageri som Skogaholms ska flytta delar av sin produktion till och en äldre man från mellanöstern säger: -Vi måste ställa upp för de här bagarna. Utan tanke på sitt eget jobb som hängde på en skör tråd så vill han ställa upp för dem. Han känner ingen. Han har chansen att bli av med sitt eget jobb. Men han vill ställa upp. Utan egen vinning. Varför? Jo för att det känns rätt. För att det ger en känsla av att försöka göra en skillnad. Hörde du det Redman? Äkta.

Igår hade jag varit och fikat med en vän och tog en sväng förbi Östermalam. Jag visste att det hänt men att jag skulle bli påverkad starkt av det trodde jag inte. På en av de finare addresserna i Sverige har det länge legat en biograf kallad Röda Kvarn. Det har varit en vacker sammetsröd historia som inhyst i princip alla våra svenska filmhjätar på ett eller annat sätt.
Den har numer blåsts ut och ersatts av en amerikansk klädkjedja som på många sätt kan liknas vid ett lite flashigare J.C. Jag har vetat detta länge, jag har tyckt det varit tråkigt men exakt hur trist det var insåg jag inte förren jag stod där inne igår. Massa människor som sprang runt för att inhandla skitfula kläder. Lagom trendig hip-hop strömmade ur högtalarna och det vackra gamla röda har ersatts av nån Ikea-färg som är sådär lagom oprovocerande. Det äcklar mig. Jag må vara slav under mycket men nånstans går fan gränsen. Kan vi stoppa detta på något vis. Vill vi vara USA så mycket att vi är beredda att göra vad som helst. Satans lakejer. Nu är inte det här något enskilt fenomen på något sätt utan det är bara att titta på varenda småstad runtomkring i Sverige. Stadskärnorna blir som öde spökstäder och stora "supermarkets" som förläggs strax utanför blir det enda alternativet. Vad är motiveringen? Att det är bekvämt. Kostnadseffektivt. Fuck kostnadseffektivt. Alltid pengarna. ALLTID. Undrar föresten om man inte ska ringa upp dem och fråga om man kan ha en konstutställning där?

Vitalic-You Prefer Cocaine (Felix da Housecat Remix)

Det finns en sak som jag verkligen hatar och det är när de ringer från jobbet och frågar om jag kan jobba extra. Det vore en sak om det vore ett vanligt verkstadsjobb men det här är ju stället som räddat livet på mig. Kanske är lite förmätet av mig att tänka så eftersom det säkert finns fler som har svårt att säga nej till jobbet. Jag vet själv att jag ställt upp massa gånger men ändå kan jag inte riktigt säga nej. Nu gjorde jag dock det och om det känns bra vet jag ej. Tankarna snurrar. De tycker inte att jag är tillräckligt tacksam. Jag borde ställa in. Boka om.

Måste dock tacka Risky Bizniz för detta. Vackert.

Det finns hopp för mänskligheten. Sönderslagen bakruta. Idiotungar. Kåpan bortriven. As. Rosen kvar. Amatörer. Det finns väldigt få saker som slår att komma ut en morgon och hitta sin bil trasig och sönderbruten. Typ kolera, valfri konstrockare eller någon som spyr på ens nya sneakers. Sexigare förmiddag går att fantisera om. Och hur det än låter så kommer onekligen tankarna. Vem fan tror de att de jävlas med. Borde jag gömma mig och se om de kommer tillbaka så ska de få äta sina egna tarmar. Inlindat. Med fiskleverolja och kadaver(det var det äckligaste jag kom på för tillfället).Eller en klassik korsfästning kanske. Vet inte riktigt vad det skulle leda till men tanken är onekligen kittlande. Jag har egentligen ingen rätt att ens tänka tanken. Jag vet inte hur många hundratals bilar jag varit med och stulit. Hur mycket skador jag gjort. Ändå så kommer de. Tankarna. Jag är ju en helt vanlig svenne. Delar samma rädslor och känslor som resten av mänskligheten. Vem är jag att döma. Nu står jag på andra sidan och det enda jag kan göra är att stå med sammanbiten min och plocka upp glasskärvorna. Svälja stoltheten. Conny.Min arbetskollega Niklas. En alkad granne. Alla tre dyker de upp i samma ögonblick. Grannen med lite plast som jag kan tejpa över. Han hade också haft inbrott i sitt garage för några år sedan. Två backar öl hade försvunnit. Han visste hur det kändes. Conny och Niklas fixade till kåpan så det går att köra bilen. Jag är er tacksam. Det finns hopp för mänskligheten.

Pojkarna på bilden har för övrigt inget med texten att göra.

MSTRKRFT-Streetjustice

Så. In och boka biljetter till Montt Mardie konserten nu på onsdag. Södra Teatern. Gästartister, blås och stråkar. Its gonna be great.

Montt Mardies MySpace

Montt Mardies hemsida

Det är underligt vad det tar tid att lära. Det börjar nästan bli löjligt. Motion, bra. Softa, dåligt. Iallafall för mig. Just nu och här. Badminton, vegetarisk restaurang och långpromenad. Mycket bra. Självömkan, mycket dåligt. Det kanske finns studiecirklar för lyxproblem på Medis.

808 State-In yer face.

2 Maj.

TTA-First Class Riot (Radio Rip)

TTA-Leg7 (737-Alvy Singer)